Gott Nytt År!

Nyårsafton! Igår fick jag en uppmaning av en bloggläsare att skriva mer om kungahuset! Eftersom era ord är min lag, ska jag naturligtvis försöka göra det! Tyvärr har jag inte något att skriva om dem just idag... Men med denna fina bild på det brittiska kungahuset (bild från Svensk Damtidning) vill jag önska alla som läser bloggen ett GOTT NYTT ÅR! Hoppas nästa år blir spännande och bjuder på en massa roligt för oss alla!

Nyårskramar,
Malin

Metro ger reflektioner och pappa kopplar spis

Hej mina vänner!
Ett tag sen jag skrev nu. Ibland tryter inspirationen! Idag har jag dock läst Metro på vägen in till stan, har shoppat upp ett presentkort jag fick i julklapp, och Metro ger ju alltid nya tankar... Bl a stod det att "Färjan" ska sändas en säsong till i Femman, jag tänkte att kanske borde man börja kolla på det, för det om något lär ju ge reflektioner till blogginlägg!!! Bara en tanke sådär...

Sen fick jag mig en tankeställare minsann. Det stod "Unga har ingenstans att fira nyårsaftonen" och det handlade alltså om folk som är för unga för att komma in på krogen. Min första, blixtsnabba tanke var "jamen, fira hemma hos nån, det är ju ändå mycket roligare!"...men ja just det Malin, alla bor inte i villor med plats för en massa ungdomar! Eller i lägenheter med plats. Eller i familjer dit man vill ta sina kompisar. Där fick jag smäll på fingrarna i kategorin "inskränkt tänkande".

Sen kan jag också upplysa om, från Metro, att på nyårsdagen äter vi svenskar dubbelt så många pizzor som en vanlig söndag. Det ni.

Tror ni inte att jag hade med mig kameran på stan också, utan att ta en enda bild?! Det känns så konstigt att ta fram kameran och börja fota mitt inne i en butik liksom...men jag får morska upp mig på den fronten.

Nu ska min pappa "provköra" deras nya spis, han sa nyss: "En erfaren fackman ska ansluta den här. Det måste vara jag va´?" med ett stort skratt...(min pappa är civilingenjör, inte elektriker. Fast i och för sig elektro-ingenjör.) Jag ska gå och bekanta mig med denna induktions-maskin!

Uppladdning inför årskrönika

Mina vänner!
Jag tänkte att jag skulle göra en årskrönika här i bloggen, ni vet en sån där "Årets bästa, sämsta, roligaste" osv. Skriv gärna förslag i kommentarerna på rubriker som kan vara med, både personliga och offentliga!

Beck och Kevin på samma kväll

Den här dagen har varit en bra dag, trots att rätt många timmar har ägnats åt uppsats. Nu är den i princip klar för sista inlämningen till handledaren...SKÖÖÖÖÖNT!!

Dagen började med att jag sov till 13.40. Det är sent, även för mig. Men jag hade visst en del sömn att ta igen. Sedan, när jag åt frukost, kom mamma hem från rean och hade köpt en kofta till mig, tack!, som tyvärr var fel storlek på så jag fick åka och byta den. Sen var det uppsats till klockan 22, då jag, mamma och pappa (till en början) bänkade oss framför Beckfilmen på tv (som vi hade sett redan, men vad spelar det för roll...).

När den var slut fastnade jag och mamma framför någon gammal Kevin Costner-rulle på 6:an som tog slut nyss... Mys mys mys!

Nog är han en riktig 90-talshunk allt? Ojojoj...vad ung han var!

Det är så sällan vi sitter och kollar på film tillsammans, det gäller att ta vara på tillfällena! När man dessutom kan äta lite julgodis samtidigt är det ju toppen!

Ja, så var den dagen över. Imorgon blir det finlir med uppsatsen och sen vet jag inte mer! Jo, en sväng till gymet blir det nog. På tal om julgodis... Annars känns det rätt fantastiskt att vara LEDIG, att liksom inte veta riktigt vad man ska göra imorgon...det var inte direkt igår det hände. Skulle vilja åka och hälsa på min vän B som är hemma på sina föräldrars gård någon dag, vore kul att träffa honom och att komma ut på landet, men det hinns nog inte (de bor utanför Örebro) tyvärr. Det är ju nyår mitt i alltihopa också... Om en vecka drar jag till Teneriffa, sol och värme och SEMESTER, ska bli fantastiskt skönt!

God natt!

Jag har rätt tråkigt...

KLÄDER
Sneakers: Adidas och Superga, samt ett par gamla klassiska Nike som bl a badat i Fyrisån i Uppsala
Jeans: Helst Acne men oftare just nu H&M Loyal.
T-shirt: Öh? Alla möjliga...
Underkläder: En salig blandning från Twilfit mestadels.

ACCESSOARER
Väska: Oftast en brun i skinn inköpt i Italien 2006.
Plånbok: Brun i skinn, julklapp från pappsen.
Solglasögon: Dyra Armani och billiga från Indiska.
Klocka: Nej inte de senaste 4 åren...

TEKNIK
Tv: Philips tror jag.
Stereo: Sony. Halvfungerande.
Mobiltelefon: Sony Ericsson.
Mp3: Nej.
Dator: Toshiba laptop
Kamera: Pentax Optio

BADRUM
Tandkräm: Colgate
Tvål: Bliw
Hårprodukt: Spray från TIGI
Huvudvärkstablett: Ipren eller Alvedon
Doft: L'eau par Kenzo
Hudkräm: LdB
Schampo: Elvital
Balsam: Elvital
Medicin: Nej, som tur är.

MAT OCH DRYCK
Mineralvatten: Mycket sällsynt men i så fall helst LOKA Päron. Eller citron.
Vin: Helst vitt. Gärna Port.
Bröd: Olika.
Choklad: Ja tack gärna. Ljus Marabou.

HEMMA
Säng: DUX som tillhör någon annan...
Lakan: IKEA, Marimekko, Borås Cotton...
Espressomaskin: Nej verkligen inte. Dricker inte kaffe.

FÄRDMEDEL
Bil: Sällan, men i så fall en Saab 9-5 kombi eller Renault Clio.
Flygbolag: Alla möjliga. Jag är inte stamkund hos något om jag säger så.
Taxibolag: Taxi Stockholm och Taxi Kurir
Cykel: En röd och inte så bra. Tyvärr.

ÖVRIGT
Frisörsalong: Brukade gå till Creative Zone i Uppsala. Har ingen ny i Sthlm.
Bensinstation: What? Eh...det finns en dygnetruntöppen Statoil nära där jag bor....
Gym: F&S Stockholm.

Blondinbella tänker till

"När ska man sluta sända den där kommunistskiten?" - Blondinbella i Expressen-

När ska svensk media sluta publicera uttalanden från en person med ett synfält lika stort som Odenplan och ett perspektivtänk lika brett som ett glitterskärp?

Utgång på juldagen?

Falun verkar liksom vara the place to be, av någon konstig anledning. När jag kollar min Facebook står det i väldans många statusfält att olika personer är i Falun och äter sushi, dricker vin, spelar spel och går ut och partajar. Tänka sig. Karolina Lassbo (som tydligen också är i Falun) har skrivit på sin blogg om utgång där på juldagen, det finns tydligen två ställen: Magasinet och Harrys. Det här med att gå ut på juldagen...har jag aldrig fattat. Jag har aldrig varit ute och partajat den dagen. Jag fattar liksom inte varför? Jag har analyserat detta lite och kommit fram till att antagligen är det där en större grej ute i landet än i storstan. Jag har förstått att det är lite av en hemvändargrej, "alla" är hemma hos föräldrarna över jul och då träffar man gamla kompisar när man går ut på juldagen. Men det funkar ju inte så bra i Stockholm, eftersom det finns lite fler ställen än två att gå på, och hur ska man då veta vilket man ska gå på för att träffa "alla"? För grejen måste ju vara att man träffar folk man inte har så mycket kontakt med annars? För annars, om det är ens vanliga kompisar, träffar man ju dem ofta ändå och går ut, så då behöver man ju ingen speciell hemvändardag för att göra det? Så misstänker jag att det är i alla fall. Har ingen aning om hur det ser ut här i min gamla förort på juldagen, på krogarna, men jag vet i alla fall att alla som jag vill ha kontakt med från förr har jag kontakt med, och resten har jag då inget intresse av att träffa på nåt hak här. Min elitistiska misstanke är nämligen att de som går ut här, är såna som man verkligen inte vill träffa igen...hahaha... Lassbo skriver också i sin blogg att "allt är sig likt på Harrys utom att en av ägarna har bytt glasögon"...jag tycker det beskriver ganska bra grejen, om man vet vilka glasögon ägaren på en krog har, då är det ett ganska litet ställe. Typ. Alla känner alla liksom. More or less alltså.

Men, för att bryta med traditioner, ska jag faktiskt gå ut och ta en annandagsdrink ikväll med K som ringde med det förträffliga förslaget! Så har jag i alla fall varit ute på annandagen någon gång! Så nu ska jag göra mig iordning, för först ska jag på middag till en av mina bröder och hans brutta. Hej så länge!

I andra änden av jultunneln

Så har man då kommit ut på andra sidan julfirandet igen! Är åter hemma hos föräldrarna efter tre nätter hos en av mina bröder och hans familj. Julbord, julklappsutdelning i sann kapitalistisk anda (dvs löpande bandprincipen: barnen sliter av pappret på presenten, kollar vad det är, slänger saken över axeln och fortsätter med nästa paket...), julmusik från Spotify i laptop-högtalare, stor och fin gran och lite julgodis. Samt ingen Kalle Anka. Inte heller Karl Bertil Jonssons jul. Det sistnämnda sörjer jag faktiskt. Kalle Anka är inte lika viktigt men känns ändå tråkigt för barnens skull (som inte tycker det är tråkigt eftersom de är för små för att veta att det är en tradition). Grejen är att julbordet blev försenat så vi åt när det var Kalle. Och när det var Karl Bertil skulle julklapparna delas ut... Men det kommer ju igen nästa år. Jag är nöjd med årets julfirande. Här kommer några bilder:

Här syns den fina granen i bakgrunden. Och fint dukat bord till jullunch!

En bit av julbordet och den fina ljuskronan!

Kommer tomten snart?
Julgodis och glögg - mums!

Kvällen den 23:e hittade jag en slangordbok från 1969 i brorsans bokhylla - en bok som nu har bringat oss mycket glädje! Räkna med att få smakprov här i bloggen framöver!

Dagen före dagen

Jaha, så sitter man här dagen före dagen... Jag har gjort lite julgodis och väntar nu på att min mamma ska komma hem med resten av ingredienserna som behövs. Jag blev nämligen julgodis-meister denna jul. Jag gjorde först en chokladkola, som jag nu har smakat och den smakade tyvärr bränt...vet inte hur det kom sig men lite trist. Jag tar med den så får vi se om någon tycker den är god... I övrigt ska jag/har jag gjort brytchoklad med hasselnötter, Rocky Road och minibiskvier. Min bror ringde nyss och sa att klockan 17 ska granen kläs, så absolut senast då måste jag vara där.

Igår satt jag och mamma och pappa uppe till klockan två nästan och slog in paket, rimmade och pratade. Och drack te. Vår familj tenderar att ha många sena kvällar och nätter kring jul. Mysigt! Får väl se hur det blir i år med flera småbarnsföräldrar och två gravida ladies. Men det blir nog bra.

Jag har inte så mycket spännande att skriva här idag. Så jag tror jag slutar nu. Det kommer nog bli ganska glest med inlägg under juldagarna!

God Jul!

Idag, imorgon.

Trött. Tankfull. Hundpromenad. Jullov. Sovmorgon. Julgodis. Avslappning. Saknad. Mysvovve. Julmusik. Nyår. Och nytt år. Sova. Sova. Sova. Skratta. Syskonbarn.

Tankar om givmildhet

Igår var jag utan Internet hela dagen. Det var en pärs. Men inte lika stor som jag först trodde att det skulle bli. Och oj vad mycket man fick gjort med uppsatsen! På kvällen var jag på glöggparty hos några vänner, det var otroligt trevligt! Vi var bara 11 stycken, och man satt och drack glögg, åt godis och pepparkakor, med lite julmusik i bakgrunden och han verkligen PRATA med varandra! En riktig höjdare var det! Sen hade jag sån tur att snälla M skjutsade mig ända fram till dörren när jag skulle åka hem, trots att det blev en rejäl omväg för honom, sånt är gulligt tycker jag!

Så här framåt julen kommer av naturliga skäl en massa jultankar. Jag, som är en reflekterande natur, ramlar in på tankestigar både hit och dit, "varför är det si och varför gör man så"? Idag tänkte jag på det här med givmildhet, ödmjukhet inför vårt överflöd och den enorma trygghet och välfärd vi lever i - och dess sammankoppling med julen. Jag minns för sisådär 10 år sen när jag stod och stekte köttbullar till jul hemma hos föräldrarna, som också var mitt hem på den tiden, och kom att tänka på alla som inte har något hem i Sverige. Som inte skulle få några köttbullar på julafton. (Eller någon annan mat heller för den delen.) Plötsligt stod jag där med tårarna sprutande, i en blandning av sorg för alla de som av olika anledningar inte får fira en trygg, rolig, mysig och skön jul, och tacksamhet över hur bra jag själv har det. Det behöver inte handla om så extrema saker som att vara hemlös. Det kan handla om barnet vars mamma, pappa, farmor eller morfar häller i sig hela nubbeflaskan på julafton, istället för en nubbe till julbordet. Eller att föräldrarna bankar skiten ur varandra framför Kalle Anka. Eller att du sitter alldeles, alldeles ensam framför Kalle Anka, för att du inte har någon att fira med.

Naturligtvis ska vi inte bara tänka på allt hemskt som kan hända, väldigt många har ju en bra jul också! Men just därför, för att vi (åtminstone jag) ofta tar detta så för givet, så kan vi skänka en tanke till dem som inte har samma tur. Och kanske se oss omkring i bekantskapskretsen, kanske finns en av dessa olyckliga firare där? Att då öppna upp sin dörr och bjuda in - "fira hos oss istället för att sitta ensam"- kan förändra väldigt mycket för den personen. Kanske försöka träffa det där barnet, för vem man kanske är en viktig kompis/vuxen, vars föräldrar ligger i skilsmässa och leka en stund i snön, eller sitta med och kolla på Kalle Anka? Ge lite glädje, närhet och värme när världen kanske är väldigt skakig för ett barn. För det är riktig givmildhet.

Nu ska jag packa ihop mig. I eftermiddag blir det julkonsert och sedan julbord. Drar hem till föräldrarna för julledighet, även om det tyvärr blir en del skrivande ändå.

Bönder som väcker känslor

Jag har haft Bonde söker fru-paus i pluggandet. Alltså, var har de hittat människorna som är med där?! I dagens avsnitt var bönderna med sina utvalda på semester utomlands på olika ställen. Tjejbonden Hannah säger förundrat på Santorini att det "är nog ingenting som är som i Falköping faktiskt". Nej. Vad hade hon väntat sig? Dessutom berättar tjejen att hon aldrig har ätit melon eller ananas!!! Hur många svenskar i 20-årsåldern har inte gjort det? Alltså, var har hon tillbringat sitt liv?! Jag menar, okej att alla inte har rest en massa och så, men meloner och ananas finns ju i Sverige... Sen Emma, som åker med bonden Magnus, säger att hon trodde att Kroatien skulle vara "typ en vithårig mormor med en get". Har hon inte sett en reseannons de senaste fem åren?



Åsa, som reser med bonden Per, verkar mest vara ganska kall. Inte så mysig. De enda som verkar normala är ju Peter och Wille! Fast Emma och Magnus verkar ha roligast ihop och vara mest nöjda med varandra. I trailern för sista avsnittet som visas nästa vecka får man se hur Magnus faller på knä framför Emma, just det skulle han gärna ha fått göra inte framför kameran, jag har så lätt att tycka att det är pinsamt å deltagarnas vägnar... Jaja. De verkar ju glada i alla fall och det är ju det som är viktigast...

En dejt - ack nej...!

L kommenterar till senaste inlägget och undrar om lunchen på Lux var en dejt! Hade det varit det hade jag svarat dig på ett mer personligt sätt L, men eftersom det (tyvärr) inte var det skriver jag det här på bloggen! Projektledaren är en kvinna och jag gillar ju stora håriga karlar. Hon är dock lite av en idol - eller kanske snarare inspiratör -i karriärfrågor! Det var hon, jag och fyra andra tjejer som var på lunchen.

Nu ska jag analysera samarbetet i projektet utifrån organisationsteori, systemteori och rollteori. Bara så ni vet vad jag håller på med, om ni undrar...

Non, je ne regrette rien!

Non, je ne regrette rien! Så hoppas jag känna den dag jag ser tillbaka på mitt liv! Lyssnar just på den på Spotify. I filmen om mitt liv ska den nog vara till eftertexterna. Låten "Your latest trick" med Dire Straits ska spelas i den del av filmen som handlar om den första stora kärleken, monsieur M. Jajemen. Och tiden på V-Dala ska sammanfattas till "We are from Barcelona". Jag planerar, som ni märker. Får väl vänta lite med att göra filmen dock, så jag hinner leva lite längre först... men sen kommer film-människorna börja höra av sig, helt klart. Jag hoppas kunna döpa filmen (eller i alla fall känna så) till samma namn som Sigrid Kahles memoarer "Jag valde mitt liv." Det måste vara en väldigt bra känsla.

***

Idag har jag blivit bjuden på julbord på lyxiga Lux på Lilla Essingen, av projektledaren i det projekt som jag skriver c-uppsats om. Restaurangen har en stjärna i Guide Michelin, så förväntningarna var rätt höga kan man säga.... Men jag vet inte, jag är nog en mer enkel tjej just när det gäller julbord. Skinka, potatis, lax, ägg, räkor, köttbullar, prinskorv, bröd, smör, ost och lite skärgårdssill. Lite julgodis till dessert. Det räcker för mig. Ibland på såna här snofsiga ställen slår de liksom knut på sig själva, som idag serverades blåmögelost-sufflé med katrinplommon...och rökt sik med dallrigt ägg och varm majonnäs, i en liten skål. Allt var egentligen gott (utom sufflén måste jag säga) men det...ja, man fick liksom inte riktigt julkänsla av det. Och det var så att man tog en del saker själv på buffén och så kom servitrisen med en del (t ex siken och sufflén) så där var det svårare att välja. Men jag ska absolut inte klaga.

En sak som dock drog ner helhetsintrycket var kanske att de la på 65 kr/pers för glögg, 43 kr/pers för en julmust och typ 30 kr/pers för te/kaffe.... Någonting drickbart tänker man väl sig ska ingå i ett julbord? Och 43 kr för en julmust...för att inte tala om 65 kr för en liten glögg!!! Tur att jag inte behövde betala själv, hahaha! Jag fick förresten en liten bit plast i en mintkyss. Mitt betyg som helhet blir nog...en stark 3,5:a.

Bye bye!

Tabita är årets singelMama

Åh, det här http://www.mama.nu/blogg/mias-blogg/2008/12/13/grattis-tabita/index.xml är underbart! Det här inlägget dedikerar jag speciellt till min vän L: Tabita har blivit årets singelMama i tidningen mama! Man läser intervjun med henne och bara längtar, längtar, längtar! till serien börjar sändas igen i januari! Tänk att få göra en sån show... Jag vet tre vänner som jag skulle vilja göra det med, en blandning av "Mia och Klara" och "Killinggänget". Tänk att få göra en sån grej! Wow.

Drömtydning

Okej, fick just veta att vår kung aldrig krönts. Men jag syftar på det tillfälle när han blev kung (var det 1970?), nån slags ceremoni bör det ju ha varit. Hade han krona på sig då?

Mina mardrömmar handlar inte om fotnötter...men om en galen hysterisk kvinna som står i toa-kö till toan jag just är på (eller behöver gå på snarare, för jag kommer liksom aldrig dit eftersom jag är tvungen att hålla i låset hela tiden eftersom hon sticker in handen innanför dörren och försöker öppna den inifrån)... Det som gör att hjärtat galopperar är nog mer hennes fullkomligt hysteriska tillstånd, hon är så arg på mig, än att jag behöver kissa... Ja...det var den drömmen... Den andra minns jag inte exakt vad den handlade om mer än att jag skulle bli bedömd på något vis (jag skulle träffa min handledare morgonen efter).

That's all for now.

Kvällsfilosofi

Ett litet inlägg innan jag kryper till kojs efter en mycket effektiv dag.

Sitter och lyssnar på världens bästa Coldplay, dricker en kopp te och skriver detta.

Just nu har jag både DN och SvD på helgerna, fick ett gratiserbjudande av SvD häromdagen. Jag är ju en riktig tidningsjunkie så det var ett toppenerbjudande...om det bara hade kommit typ efter nyår. Som det är nu hinner jag inte alltid läsa EN tidning... Och som ni ser så blir det VÄLDIGT MYCKET PAPPER... Nu visar ju bilden ovan bara en liten del av mitt golv... Lite av min fina födelsedagsväska från 10-gruppen syns också! (Samt lite böcker om organisationsteori). Ja ja, ska ta tag i städning när uppsatsen är klar. Min kompis B som tittade förbi en snabbis i söndags tittade sig omkring och sa: "Det sägs att man har lättare att koncentrera sig om man har det välstädat omkring sig." Bara sådär. Jag kan till viss del hålla med honom, men nu är det ju så att jag saknar den gen som alla andra friska människor fått, inklusive resten av min familj, som gör att man reagerar på stökighet. Så jag klarar mig nog relativt bra.

Nu ska jag ta tag i det där med att sova. Har haft stress-mardrömmar som jag vaknat av de båda senaste nätterna, låt oss hoppas att det inte blir detsamma inatt.

God natt!

Aftonbladet - min pausunderhållning

En titt på aftonbladet.se i en pluggpaus ger som vanligt flera nya tankar. Det stod att SVT fortfarande inte har någon programledare till Melodifestivalen som tydligen är om sju veckor. Kan detta vara ett tecken, att festivalens popularitet börjat minska så vi snart kan slippa detta hysteriska arrangemang? Först ska alla med obefintlig talang ställa upp i olika deltävlingar ute i glesbygden. De som sen är för dåliga för att komma till Globen - får en chans till!! För min del finns det två alternativ: antingen ska alla deltävlingar avskaffas, så att det bara blir en show, i Globen. Annars är man ju så trött på skräpet när det väl är dag för Globen att man vill... Och det gäller även om man inte ser deltävlingarna, det går liksom inte att komma undan. Alternativ två är att sända deltävlingarna på vardagkvällar, eller i nån liten kanal, inte låta dem ta upp bästa sändningstid på lördagkvällar!! Morr!

Nästa intressanta rubrik var att läsarna uppmanades att skicka in "sitt eget tal till nationen", man skulle visst "göra som Reinfeldt och Bush" som håller jultal. Eh...vilken bra idé. Fast det vore kul om vi hade nån slags landsfader här i landet. Kanske. GP ville nog gärna vara det, men det klarade han ju aldrig.

Sedan kom rubriken "Bli snygg - ät lax". Den tilltalade mig, eftersom jag har ätit lax åtminstone tre gånger den senaste veckan. Och jag kan ju garantera att det nog är det enda jag gjort i veckan som gör mig snygg - att skriva uppsats är nämligen inte bra för min figur, kan jag tala om.

Den sista rubriken som fångade min uppmärksamhet löd: "Bota cancern - med ett plåster". Den får tala för sig själv. (Sa jag att det var i AB jag hittade den?)

Kungafamiljen, hoes n' motherfuckers

L skickade den kompletta länken och nu har jag sett drottning Elizabeth i full mundering, jag lånade bilden från kungliga karameller-bloggen (se adress i förra inlägget), här är hon i all sin prakt!

Jag undrar hur våran kungs krona ser ut?! Har den också sånt där sammet i mitten, eller är den mer öppen, som drottningens och prinsessornas tiaror (fast runt hela huvudet då förstås)? Hade han den ens på sig vid sin kröning?

Ovanstående bild får mig också att reflektera över det här med "vanlighet" som vår kungafamilj försöker ge ett sken av. Naturligtvis är de ingen vanlig familj. Drottning E:s bild ovan kan man inte direkt anklaga för att försöka ge ett sken av en "vanlig " dam...vilket är ganska intressant, för på vissa sätt, vad man har hört och läst och så, så verkar hon trivas rätt bra i skogen med sina hundar typ. Vilket ju vår egen kung också sägs göra förstås. Hm. Vet inte var jag vill komma med det här resonemanget, jag bara reflekterar...

M påpekar i en kommentar till förra inlägget att kungafamiljen har stort underhållningsvärde och att folk ofta inte vill erkänna att de läst skvallertidningar om dem, utan "bara gör det hos frissan" och så (vilket jag f ö hade en svensklärare på högstadiet som sa att han gjorde när det gällde porrtidningar; vilken frisör gick han till måntro?!). Naturligtvis har kungafamiljen ett underhållningsvärde! Jag är den första att hålla med! Jag läser absolut Sv Damtidning om jag kommer över den! Förstår inte varför folk har så svårt att erkänna det? Dessutom, när det gäller kungafamiljen: visst kan man tycka att de är ålderdomliga på sitt sätt, åtminstone i sitt ämbete (privat har jag ingen aning om). Men samtidigt kan jag tycka det är bättre att vara fascinerad av dem än av många andra kändisar, typ Lindsey Lohan, Brittney, diverse dokusåpakändisar som bara knarkar, går på fest utan trosor (och visar det i kameran), strular bort sina barn osv. En sak som man skulle kunna klaga på när det gäller kungafamiljen är ju att de inte direkt utstrålar jämställdhet (återigen i sitt ämbete). Det håller jag med om är trist. Men de andra ovan nämnda kändistjejerna, vad utstrålar de i den frågan? Jag är inte jätteinsatt i deras liv och leverne, men att åma sig framför en kamera nästan naken och med en rapparkille bredvid sig som snackar om "hoes" och "motherfuckers" åt höger och vänster, vad utstrålar det? Inte en stark och självständig kvinna (eller man heller för den delen) om du frågar mig...

Åter uppsats!

Hej hej!

En hel blogg om kungliga karameller

L tipsar i kommentarerna till förra inlägget om en länk till Drottning Elizabeths tal till parlamentet i Storbrittannien. Tyvärr funkade inte länken för mig, men jag kom till själva bloggen den härstammar från... Alltså, nog för att jag är rojalist och tycker kungaprylar är ganska kul och underhållande, men detta....en hel blogg om bara kungligheter!!! Och det är inga korta inlägg heller! Jag funderar liksom på vem som har tid att ha en sån blogg?! Denna persons intresse för kungligheter är, eh, väldigt stort. Jag kände att mitt mått var rågat ganska fort, men för den som verkligen vill fördjupa sig, kolla in http://kungligakarameller.blogspot.com/ Jag menar alltså inte att vara negativ till bloggen, jag är mest förvånad att man hinner och har det intresset! Kan dock tänka mig att bloggen har rätt stor läsekrets, den är ju minst sagt nischad.

Det jag främst tyckte var kul med citatet från DN var för övrigt att människan som skrivit det verkade ha en något, eh...onyanserad bild av det här med kungen: "gudabenådad makt och härlighet"... Sen var det också rätt kul det där om att kungens hårlinje börjat krypa uppåt...det var väl inte direkt nåt som börjat hända nu? Vissa använder Regaine mot hårförlust, andra kungakrona.

Det är kul när man blir tipsad om nya bloggar!
Nu ska jag fortsätta med uppsatsen, som vanligt med andra ord, har precis skickat in ett grymt bra teori-avsnitt till min handledare. Ibland känner man faktiskt att "det här är bra!" och det är så skönt när det inträffar...

Hej så länge!

Kungen och hans krona

"En kungakrona är den prydligaste av huvudprydnader och den ultimata symbolen för gudabenådad makt och härlighet. ... Med en krona på huvudet sticker man ut. Dessutom kunde den dölja det faktum att kungens hårlinje börjat krypa uppåt."

Citat från insändare i dagens DN, där avsändaren argumenterar för att kungen borde bära kungakrona i offentliga sammanhang.

Inget mer Garbo för min del

God kväll mina vänner!
Först svar på några frågor om Nobel som dykt upp i kommentarerna till det inlägget:
A undrar varför han inte såg mig göra kaninöron på kungen i tv. Jag får hänvisa till att de tillfällen då jag hade positioner som innebar att jag var nära kungen, var inga tv-kameror i närheten, det var så att säga mer informella tillfällen...hahaha.... Jag gjorde dock kaninöron på honom, fast inte framför en kamera, utan framför drottningen som skrattade glatt och tog fram sin lilla kamera och fotade. (Nej, det var ljug. Inga kaninöron alls faktiskt. Ledsen att göra dig besviken A.)

S undrar var jag hade köpt min klänning. Jag hade sån himla tur så jag behövde inte köpa den! Det var nämligen så att jag hade ingen lust att köpa en svart balklänning, det inte ju inte så ofta man har användning för en sån liksom. Så jag hörde mig för i Uppsala-kontaktnätet med alla tjejer jag känner som varit marskalkar/fanbärare där, om jag kunde låna en klänning. Sen hade jag sån tur att U hade den här klänningen men det var fel storlek för henne, så eftersom den satt bra på mig så fick jag den av henne! Väldigt generöst! Den kommer från H&M.

***
Igårkväll var jag på kombinerad inflyttnings- och julfest hos min vän M. Det var väldigt trevligt. Dock något ovanligt, vi var två tjejer och som mest typ 18 killar. Haha. Ni kan ju tänka er! Senare på kvällen skulle vi ut och härja och då var det någon ljushuvud som föreslog Garbo i Sumpan... (M bor i Solna så det var ganska nära). Så där hamnade vi till slut, efter vissa diskussioner. Jag har varit där en gång förut för några år sen, och tyvärr gjorde inte gårdagens intryck att jag ändrade min åsikt om det stället. Ett ställe med massor av väldigt fulla människor som vinglar omkring, hånglar på obscena sätt och dansar i väldigt korta kjolar på podier (hallå, vem gör det???!)... Hela stället osar bara brist på stil tycker jag. Så inget mer Garbo för min del. Så betyget för kvällen blir högt så länge vi var hemma hos M, Garbo-delen av kvällen däremot får lågt betyg (trots trevligt sällskap!)

En magisk natt på Nobelfesten 2008

Mina vänner, här följer mitt alldeles egna, personliga, reportage från Nobelfesten. Eftersom det är så svårt att beskriva denna sagolika tillställning i ord, låter jag mest bilderna tala för sig själva. Fotoförbud rådde under hela dagen, till och med på efterfesten Noel NightCap på KTH. Därför är det mest "bakom kulisserna"-bilder (för där vågade jag trotsa fotoförbudet...), men några bilder från Blå hallen som min kompis tagit med sin mobilkamera finns ändå med.

Luta er tillbaka och njut, mina vänner!

Här är i Konserthuset innan gästerna har anlänt. Orkestern håller på att soundchecka. Vi marskalkar var omklädda och klara i god tid, så vi använde väntetiden till att fota varandra och lyssna på orkestern...och hålla nerverna i schack...

Blomsterarrangemangen var, som ni ser, fantastiska. Detta är kreationerna som satt på scenkanten i Konserthuset. Varje blomsterstjälk sitter i ett litet provrör med vatten inne i bollen. Tänk vilket jobb att sätta dit alla stjälkar!

Här är kungafamiljens stolar på scenen...hm. Det är drottningens stol längst till vänster, med en extra kudde. Det kan jag förstå att hon behöver, hon och prinsessorna sitter nämligen typ en och en halv decimeter ut från stolsryggen, spikraka i ryggen. Kungen och prinsen däremot sitter lugnt tillbakalutade. No further comments.

Här är alla marskalkar på väg i buss från Konserhuset till Stadshuset. I bussen fick vi äntligen sitta ner en stund och pusta ut, äta en banan och Dextrosol. Skönt! När vi kom ut från Konserthuset stod det fullt av folk och tittade (det var avspärrat och kungafamiljen åkte samtidigt som oss). När vi sedan anlände Stadshuset var det samma uppslutning av folk, men då började vi ju bli vana! Man kände sig som en riktig superstar när man kom ut och alla stod där och tittade! My fifteen minutes of fame...!

Så här fint var det dukat för oss i Stadshuset. Vi satt i Paulirummet, som ligger granne med Blå hallen (men med stora öppna dubbeldörrar in så att man ser allt som händer och känner inte riktigt att man inte sitter riktigt I Blå Hallen).

Ett hav av vita mössor och gula och blå band i Paulirummet!

Förrätten ser verkligen inte god ut på bilden, men det var den vill jag lova! Den bestod av sjötunga med räkor, crabfish och musslor på. Till det kokt fänkål och någon form av sås. Riktigt, riktigt gott! Till det drack vi champagne.

Dags för varmrätt! Den bestod av kalvfilé med karljohanssvamp, potatisterrin samt rotsaker som nästan såg ut som en liten bakelse! Någon form av sås serverades till, samt rödvin.Till dessert fick vi inte den förut så traditionella glassbomben utan Poire Belle Helélène, mycket gott! Vi drack ett gott dessertvin till. Jag tycker servisen är så fin, framförallt tallrikarna! Glasen är lite klumpiga och pråligt guldiga för min smak. Men de gick utmärkt att dricka ur...

Här kommer alltså mobilbilderna. Det är därför de är så små... Ovan ser ni Blå Hallen innan gästerna fått inta sina platser.Här går processionen, dvs kungafamiljen, pristagarna, statsministern och de andra allra mest prominenta gästerna, nerför trappan i Blå Hallen. Lägg märke till blommorna i förgrunden. Vi snackar papparazzi.

Här har processionen kommit ner för trappen och är på väg till bordet...Den här bilden är tagen från stora trappen upp mot balkongen där fanborgen stod under middagen. Här ses gäster som pausar från dansen i Gyllene Salen på balkongen i Blå Hallen.

Här dansar gästerna i Gyllene Salen, och förstå att jag också har gjort det!!! Det var så himla roligt, fint, vackert, faktiskt helt sagolikt! (Tror aldrig att jag har beskrivit en kväll som sagolik förut, men den här var faktiskt det!) Alla marskalktjejer siktade in sig på Fredrik Reinfeldt, men när någon försökte "skulle han dansa med Filippa". Anders Borg var också ett hett byte, men han skulle först "dansa med sin dotter" och när jag skulle bjuda upp honom stod han och klämde på sin fru (hoppas jag det var...) så då vågade jag inte... Attans.

Det var en helt galen känsla att röra sig med alla dessa kända människor! Jag kunde titta hur länge som helst på alla vackra klänningar. Och hela tiden såg man personer som man kände igen och så tänkte man "vem sjutton är det där?" och ibland kom man på att det var någon politiker eller näringslivsprofil. Jag delade ut program och hälsade välkomna till alla partiledare utom Reinfeldt och Olofsson i Konserthuset. Och jag hade dessutom turen att en del av mina marskalksuppgifter innebar att jag var väldigt nära kungafamiljen. Som ni förstår blev mina ögon stora som tefat och öronen blev stora som lurar och jag studeratde dem ingående! De verkade faktiskt ganska "vanliga" mot varandra. Madeleine talade engelska mycket otvunget. Drottningen såg mycket yngre ut än hon är, hur det nu kan komma sig... När jag jobbade extra på ICA i Uppsala brukade jag läsa Svensk Damtidning nästan varje vecka på lunchen, man fick det ju gratis! Och det hade jag ju verkligen nytta av nu, tänk vad många jag kände igen som jag inte hade gjort annars! Det ni! Det var svårt att inte stirra på alla fantastiska kreationer... Och när man sen såg bilderna i tidningen inser man hur mycket färgen förändras mot i verkligheten!

Jag såg faktiskt ingen som gjorde bort sig, raglade omkring eller så. Jacob Wallenberg var mycket kortare än jag trott, och såg lite orakad och sliten ut. Men han har väl just skilt sig, vad jag förstår, så det kanske har sin förklaring... Power-ladyn Ebba Witt Brattström (hon är så cool!) var mycket smalare än jag trodde.

Jag har inte hittat så många klänningsbilder som går att låna, men här är i alla fall kungafamiljen (och i bakgrunden min marskalks-kompis Rikard som överlämnade Nobelpriserna till nån gubbe i Akademin på scenen!)

Viktorias klänning var helt okej, men inte mer än så tycker jag. Kjolen var fin men livet ganska tråkigt och fantasilöst. Drottningen var väldigt vacker. Kanske blev det lite mycket bling-bling med både glittrande broderier och alla dessa juveler. Och hon kunde ha skippat handskarna. Men klänningen var otroligt vacker. Mer grön i verkligheten än på bilden. (Klänningen alltså, inte drottningen.) Madeleine har jag mycket svårt att bestämma mig vad jag tycker om. Boleron tycker jag nog är helt ok nu, men kjolen på klänningen...nej. Den var verkligen en annan färg i verkligeheten dock! Mycket mer lila än vad den ser ut här. Livet är fint.

Men om du frågar mig är mina favorit-klänningar Mona Sahlins, Filippa Reinfeldts (fast hon borde ha skippat skärpet) och Lena Adelson-Liljeroth. Den sistnämnda kunde ha skippat dragkedjorna, punk och Nobel funkar inte tycker jag, men tyget och modellen på hennes klänning var fantastiskt! Och hon var så snygg i den!


Här kommer några bilder på souvenirer från en fantastisk kväll:

Här är min badge. Den var man tvungen att ha på sig hela tiden, tillsammans med leg, för att kunna visa att man fick vara överallt.

Ett väl tummat och läst marskalks-PM och min badge.

Här är ett "pass" till Nobel NightCap. Borde berätta lite om efterfesten också, men orkar faktsikt inte. Klockan är sent...

Här är min nobel-nål. Den var också en grej så att folk skulle se att man fick vara där. De är i olika färger olika år.

Här är menyn och bordsplaceringslistan (en liten bok!). Vrid huvudet åt vänster.

Programmet från prisutdelningen i Konserthuset.

Några acessoarer efter en magisk natt...

Snart kommer Nobel-reportage, jag lovar!

Jag får uppmaningar om att skriva om min Nobel-upplevelse. Det ska jag absolut göra, har bara inte hunnit ännu! Jag vet nämligen att jag kommer fastna och skriva hur mycket som helst, och lägga in massor av bilder, så jag måste ha gott om tid! Kom hem NU (kl. 20.00, fredagkväll) från kårstyrelsemöte from hell, nästan 5 timmar långt var det, och MÅSTE skriva på uppsatsen åtminstone en timme. Men L och ni andra som frågat, jag lovar att Nobel ska ligga ute på bloggen senast imorgon! Okej? Bra, då hörs vi snart!

PS. Det är väldigt roligt att det kommer reportage-önskningar! DS.

Inför åldersgränser på skönhetstävlingar!

Fy fan för sånt här: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article3901052.ab Det borde finnas en åldersgräns på skönhetstävlingar. På vilket sätt gynnas barn av att vara med i skönthetstävlingar? De får veta att det är söta. Lär dem att använda huvudet istället, så kommer de nån vart i livet sen, istället för att få dålig självkänsla för att de slås ut på grund av sitt utseende. Alla människor är bra på något och då menar jag något man behöver använda hjärnan till. Lär dem hitta vad det är och uppmuntra dem att lyfta fram det, istället för att sätta sitt värde i något så ytligt som sitt utseende! Därmed inte sagt at man inte kan hålla på att göra sig fin på olika sätt om man vill det, men jag tror inte att det bör vara det som sätter ens värde och skapar hela ens identitet. Föräldrar som drar in sina barn i detta när de är små borde skämmas! Därmed basta.

Pokervinstens rimlighet som inkomst

Jag läste precis på aftonbladet.se om en kille som vunnit på poker och därmed fått sitt socialbidrag indraget, eftersom pokervinsten räknades som inkomst. Han fick bara en liten del av sin försörjning från socialen, ca 2000 kr och vinsten var på drygt 2000 kr (han hade aktivitetsersättning till sin övriga försörjning). "Det är inte rimligt" säger han in artikeln. Varför är inte det rimligt? Varför skulle inte en vinst räknas som inkomst? Ibland blir jag så trött, när en del människor verkar betrakta bidrag från samhället som nån slags rättighet som ska gälla ovillkorligt. Socialbidrag är en rättighet, men det finns vissa villkor som måste uppfyllas och den mest grundläggande av dem är att man inte har tillräckliga inkomster för att nå upp till den s k riksnormen, dvs det som har beräknats vara en inkomst som ger "skälig levnadsnivå" enligt Socialtjänstlagen. Socialbidrag ska vara ett yttersta skyddsnät och det tycker jag är bra.

Vissa kommuner väljer att se barns inkomster från extraarbeten och sommarjobb som inkomster i familjen. Det tycker jag dock är ett dumt sätt att se det. Säg att en 15-åring skaffar sig ett sommarjobb. Det innebär att hon får arbetslivserfarenhet, får in en fot på arbetsmarknaden, en kontakt med arbetsgivare och får pengar hon själv har tjänat ihop. Om då dessa pengar ska räknas in i familjens ekonomi, är risken stor att all hennes motivation att jobba försvinner (jag tror att få 15-åringar har det långsiktiga tänket att de andra fördelarna med att jobba övervinner). Nej, låt barn jobba (och behålla sin lön) om de vill det och bygga upp självkänsla och erfarenheter på det sättet, så minskar risken för att de själva hamnar i bidragsberoende när de tar studenten några år senare! Det vinner man så mycket på långsiktigt, både på det individuella planet och samhällsekonomiskt!

Dagens tv-rapport

Har precis sett dokumentären om Britney på tv. Shit, vilket liv. Ett liv jag inte skulle vilja leva oavsett hur mycket pengar jag skulle tjäna. När hon fick frågan på slutet om när hon senast kände sig fri, svarade hon "the laswt time I could drive my own car "... Det tycker jag är ett ganska talande citat. Hela hennes liv framstod som ett fängelse. Bild från tv4.se.

***
Jag såg också en del av finalen i "Stjärnor på is" och blev besviken på utgången! HELA juryn sa att Jesper Blomkvist skulle vinna, och deras show var verkligen fantastisk, men i finalen är det tittarna som bestämmer och självklart sitter en massa fjortisar hemma och röstar på den där Marcus. Det enda jag tänker när jag ser honom är "klipp dig och skaffa ett jobb". Framförallt att han ska klippa sig... Annars måste jag ju erkänna att jag blev lite betuttad när Lars Frölander hade uniformsjacka på sig och lyfte sin partner på raka armar upp i luften... Manligt! Det var också häftigt när juryn själva tog sig ut på isen, den där Emanuel alltså...han kan åka skridskor. Vilken passion, styrka och intensitet!!! Dessutom i smoking (fast utan jackan på)! Plötsligt insåg man på vilken låg nivå "stjärnorna" på is ändå ligger på.

Det var dagens tv-rapport.

Jobbfunderingar

Sitter nu med pirr i magen och försöker bestämma mig om jag ska tacka ja till ett jobberbjudande jag fick i onsdags. Om 28 minuter ska jag ringa och ge besked. Det lutar åt ja. Det är nog inte ett jobb som jag vill ha för evigt, jag vill upp på en mer strukturell nivå. Men klivet dit tror jag underlättas av två saker; att jag fixar min statsvetarexamen och att jag skaffar mig arbetslivserfarenhet (kvalificerad sådan, inte från extrajobb på ICA). Så detta kan bli ett jobb där jag tar avstamp. Samtidigt som jag på något sätt försöker skriva den där D-uppsatsen i statskunskap, kanske.

Häromdagen fick jag ett mail med en länk till en tidning där de 10 mesta statusmarkörerna var listade utifrån nån undersökning. Så här såg listan ut (ni kan läsa den själva - och se det tillhörande bildspelet - på http://www.dagensps.se/artiklar/2008/11/28/90645821/index.xml?referred_from=/nyhetsbrev/jobb-karriar/2008/12/03/43023285/index.xml) :

1. Vara allmänbildad
2. Vara duktig på sitt arbete
3. Ha arbetat ihop en förmögenhet
4. Vara en engagerad och duktig förälder
5. Kunna många språk
6. Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande
7. Ha möjlighet att bestämma över sin arbetstid
8. Ha en klar och tydlig livsåskådning
9. Ha möjlighet att vara ledig en längre sammanhängande period (här togs Arne Mårtensson, som jag skrivit om tidigare, som exempel)
10. Vara underhållande och rolig

När jag rannsakar mig själv och tittar på listan håller jag med om att det mesta av det som finns med är sådant jag betraktar som eftersträvansvärt. Det är definitivt sånt som jag hoppas uppnå under mitt arbets- och privatliv. Det jag tror är minst troligt att jag kommer uppnå är språkkunnigheten och förmögenheten (beroende på vad man menar med förmögenhet, men i artikeln illustrerades den punkten med Bill Gates...) Om jag ska rangordna ovanstående punkter efter hur jag själv prioriterar dem i mitt liv, ser nog listan ut ungefär så här:

1. Vara en engagerad och duktig förälder
2. Vara duktig på sitt arbete
3. Kunna bestämma över sin arbetstid
4. Vara allmänbildad
5. Ha möjlighet att vara ledig en längre sammanhängande period
6. Vara underhållande och rolig
7. Ha klar och tydlig livsåskådning
8. Lägga tid och pengar på att hjälpa behövande
9. Arbeta ihop en förmögenhet
10. Kunna många språk

Hm, ungefär så. De sista fyra var svårast att rangordna. Men om jag skulle göra en helt egen lista över de tio viktigaste sakerna skulle nog vissa av ovanstående försvinna och några andra komma in, så som att "ha nära relationer i privatlivet" och "ha möjlighet att utvecklas på arbetet" t ex.

Oj, nu är det 6 minuter kvar tills jag ska ringa. Det blir ett ja.

Trist torsdag.

Suck stånk och stön. Att skriva uppsats står mig upp i halsen. Att söka och fundera över jobb gör att jag har stressont i magen. Att fundera över lägenhetsköp gör att jag vill blunda och hålla för öronen samtidigt, alternativt sticka huvudet i sanden. Till detta en upp-poppande saknad och en rädsla inför den tid som komma skall. Hur ska det bli att lämna sju års studentliv? Usch och fy vilken dag.

Bonde söker fru

Ännu ett avsnitt av Bonde söker fru är avklarat. Nästa vecka - när jag är på Nobelfesten! - är sista avsnittet, finalen, då bönderna ska välja sin love! Jag får spara min nyfikenhet till reprisen (nej, känner inte att det är värt att skippa Nobel för att se avsnittet på onsdagen...). Jag får erkänna mig fångad av deras öden. Bara alla dessa tveksamma uttalanden, som Peters "man får ju blickar av honom som väcker djuriska lustar inom mig, det får jag ju erkänna" eller de något krystade "jaha, vad tycker du om mig då?" när de står där framför kameran är ju värda att se! Men jag vet inte, är han Peter verkligen bonde? Han verkar ju knappt hålla på med något bonnigt alls, vi har sett honom lassa hö idag men annars solar, badar han eller dricker Fanta och rosé. Nja, jag tror att han får vara med bara för att han är så flashig med pool, egen tennisbana osv. Magnus är min favorit, han är klart snyggast men det är svårt att veta om han är lite dum eller om han har något djupare där bakom, man får för sig att han har det... Han verkar mysig i alla fall. På Hannahs gård känns det lite som en ungdomsgård...

Det var dagens analys av Bonde söker fru. Nu ska jag återgå till den psykologiska organisationsteorin....snark...

En liten kluring!

Okej, här kommer ett citat och jag uppmanar er att gissa i kommentarerna vilken yrkesgrupp det handlar om! Det är ett sant citat som jag läste i en tidning nyligen:

" De tappar intresset för jobbet och bryr sig bara om skorna."

Vem är det som har tappat intresset för jobbet? Gissa i kommentarerna! Jag återkommer med svar om ett tag!

Lördagkväll

Nu ska jag äntligen lägga upp lite bilder från i lördagskväll, när M och B var här och åt middag. Det blev en galen kväll med många foton... Den här skulle man kunna säga karakteriserar kvällen ganska bra; B, jag och M och en rosa fjäderboa!



B hade fått i uppdrag att ta med dessert (han tog även med en flaska rom, ett bra beslut!). Så här god var den:


Carte D'or-glass och några såna där kex-pinnar med choklad i, mumsigt var det, så här ser förpackningen ut som pinnarna var i, jag rekommenderar!

Kvällen började faktiskt ganska städat. Jag bjöd på lasagne och M bjöd på vin. Tända ljus är mysigt!

Hoppas vi får till en sån kväll snart igen, det är toppen! Nu ska jag äta lunch!

Ännu en lista med tydligt fokus

Haha, jag måste visst göra ett till litet inlägg innan jag går...så här ser de "mest sökta termerna" ut på Aftonbladets bloggavdelning denna vecka (de 10 första platserna):

1. sexnovell
2. sexblogg
3. onanera
4. sex
5. blondinbella
6. dildo
7. swingers
8. stayups
9. gummistövlar
10. sverigedemokraterna

Haha, jag tycker verkligen den listan var kul, först bara sex-saker, sen plötsligt blondinbella, sen massa sex, och så gummistövlar och sverigedemokraterna?!!!?!! Oj vad spännande det vore att undersöka vilken sorts personer det är som söker på deras bloggavdelning...! Ja, ja, nu ska jag sluta skratta och gå och handla mjölk. Hej hej!

Så mycket tjänar...

Var precis inne på resume.se och såg deras 5 mest klickade artiklar idag:

1. "Så mycket tjänar de på reklambyrån"
2. "Så mycket tjänar marknadschefen"
3. "Så mycket tjänar medieprofilerna"
4. "Så mycket tjänar pr-profilerna"
5. "Så mycket tjänar mediebyråcheferna".

Hm, jag tycker mig se en viss trend. Folk (resuméläsare) gillar att läsa om hur mycket pengar andra tjänar. Det är ett som är säkert. Min första tanke var att koppla ihop det med en diskussion jag hade med en person igår, nämligen om det finns fog för talesättet om "svensk avundsjuka". Alltså, tittar folk på dessa listor för att man är avis? Handlar det om att se vilka som tjänar mindre än man själv, minsann? Eller är det bara nyfikenhet? Är det typiskt svenskt att gilla såna här listor? Resumé är ju inte direkt ensamma om att publicera listorna, våra kära kvällstidningar brukar ju locka med löpsedlar om grannens inkomst, huspris etc. när nyhetstorkan är svår.

Nu ska jag handla mat. Detta trots att jag inte kvalar in på någon av ovanstående listor i löneläge.

Ojojoj, finns många roliga bilder från helgen som gått. Tyvärr hinner jag inte fixa med det nu, men så länge får ni hålla till godo med en bild på hur fint mitt fönster blev igår på första advent:

Fint va´? Jag är mycket nöjd! Första advent firades först hos Farmor med lussebulle och Julmust, sedan hos föräldrarna med glögg, pepparkaka och te framför Wallander-filmen. Trevligt! Ska försöka lägga upp bilder från lördagkvällen senare idag! Plugg, plugg, plugg!

Lördag = veckans bästa dag

Jaha, så var det lördag! Veckans bästa dag! Tyvärr är min lördag lite förkyld. Fredagkvällen blev lugn, med lite uppsats, middag så klart och så tittade jag på "Insomnia" på tv, den var riktigt bra men kanske lite i längsta laget. Min vän B försökte dra med mig ut på utekväll med folk från Danderyds-akuten (eh, personal alltså, inte patienter...) "det finns nog en några AT-läkare där som kunde vara nåt för dig Malin, höhöhö..." Attans. Hade säkert varit kul, men förkylning och obefintlig ekonomi stoppar mig från såna äventyr. Ikväll blir det i alla fall trevlig middag med B och M här hos mig!

***
För övrigt blev jag igår kallad illitterat i kommentarerna till en annan blogg igår, efter att ha skrivit till nån stackars trist person att sluta med personangrepp i kommentarerna i den bloggen (angrepp på blogginnehavaren alltså). Det ledde alltså till angrepp på mig istället av den lilla människan. Skönt att kommentarerna i den här bloggen inte ligger på den låga nivån! För övrigt är det jätteroligt att få kommentarer, så tack till er som kommenterar! Trevlig lördag!

Att skönhetsoperera sig är inte att förändra sitt utseende?

Hörde ett intressant resonemang på tv idag. Några män från redaktionen till en gay-tidning som jag inte minns vad den heter diskuterade skönhetsoperationer. Redaktionen har nämligen opererat sig allihopa, på olika sätt, som ett tidningsreportage. De hade bl a fettsugit sig, lyft ögonlock, botox i pannan, markerat haklinjen mm mm.

Den ena mannen, som var 36 år, hade gjort sitt första ingrepp när han var 25 år. Han sa så här: "Vi har ju inte förändrat vårt utseende på något sätt, bara fixat sånt som förändrats med åren". När jag hörde det tänkte jag att han på ett väldigt bra sätt fångar synen på åldrande och utseende i västvärlden idag. För han ger ju uttryck för att hans utseende är "egentligen" det utseende han hade när han var 25. Som han ser ut idag är tydligen inte hans "utseende", utan en sliten variant av det. Istället för att se det som att utseendet faktiskt förändras med åren, när man åldras! Det är faktiskt så det är! Som man ser ut när man är 80 är ju lika mycket ens utseende som det sätt man såg ut på när man var 25 var det då! Synen idag är, i alla fall hos vissa, att det nästan är något konstigt och onaturligt att man inte ser ut på samma sätt när man är 60 som när man är 20. Att "utseendet" är något statiskt som man kan förlora och då får man operera sig. Men "utseendet" är ju inte statiskt, det är hur du ser ut precis just nu. Han fångade verkligen hela den tankegången i ett nötskal i sitt uttalande, tycker jag.

Inspirerande och prestationsångestskapande unga personer

Läste idag i DN att Peter Wolodarski, 30 år, blir ny chef för deras ledarredaktion. Inte illa! Häromdagen släpptes nyheten att Katrin Kielos börjar skriva på Aftonbladets ledarsida. Och en annan dag läste jag om en 23-årig tjej som hade startat ett företag i gymnasiet och idag är ambassadör för egenföretagande hos Näringsdepartementet. Puh. Ibland är det lätt att bli lite avis, stressad, få prestationsångest. Wolodarski är alltså tre år äldre än jag är och chef för ledarredaktionen på Sveriges största morgontidning. Som sagt, det är lätt att känna pressen att prestera och sucka för sig själv. Men man kan också se det som inspirerande. Nu är ju inte jag journalist, men det är å andra sidan inte Kielos heller vad jag vet. Hon läste pol mag i Uppsala och jag har läst i princip samma kurser. Och jag tycker en väldig massa, så här har ni mig. Wolodarski, jag kan bli din första egna rekrytering.

Nu låter det som jag har siktet inställt på en ledarredaktion, vilket inte riktigt är sant kanske. Det var mest exempel på unga personer som gör karriär fort. Men kanske blir det för dem som för Arne Mårtensson, att de får de allra högsta posterna väldigt unga och sen funderar på vad livet mer ska ge? Och så slutar de (om de har modet) och seglar jorden runt istället i tre år.

Nej, en person som jag faktiskt blir väldigt inspirerad av och som har samma utbildning som jag, vilket ju är roligt, är en av dem jag intervjuat för min uppsats. Hon gör också karriär, tar för sig och bara utstrålar KOMPETENS!! Sån vill jag också vara. Så det så.

Jag har tränat intensivpass på Friskis idag med min vän E. Det var ett riktigt kul pass! Tyvärr har jag lite ont i halsen nu, men jag har bestämt mig för att ignorera det och så dricker jag te. Ska skriva uppsats. Hej så länge!

Min vardag i en bild

Jag fortsätter det här med bilder. Jag har funderat på vad för bilder jag ska lägga in, eftersom jag spenderar större delen av mina dagar med uppsatsen framför datorn i mitt hem. Inte så många spännande saker med andra ord. Men, här har ni i alla fall en bild på hur min vardag ser ut just nu:

Kanske ska börja med "dagens outfit" också? Fram till jul kommer den mest bestå av svart velour-mjukisdress. Skönt, men inte så snyggt... Nu ska jag iväg och träna. Hej hej.

112 toaletter eller en handväska? Hmmm.

I kommentaren till det förra inlägget berättar L att 85 000 kr räcker till 112 toaletter i ett utvecklingsland. Fler kommentarer känns överflödiga. Tänk på det nästa gång du rekommenderar att varje kvinna bör ha åtminstone 6 handväskor, Martina Bonnier.

85 000 kr för en handväska??

Hur kan man betala 85 000 kr för en handväska???!!! Jag förstår det inte! Jag tycker att man har tappat proportionerna helt om man tycker att det är okej! Jag vet att lyx-fashionistas så som Martina Bonnier anser att en Hermés-väska är en investering och den går i arv och blablabla...men, nej. Det spelar ingen roll. Förstå vad mycket värdefulla saker man kan åstadkomma med 85 000 kr istället för att lägga dem på en pryl. Väskan ovan är en Hermés Kelly i krokodilskinn. Bild tagen från veckorevyn.com.

Det här med bilder...

Igår fick jag bannor av en bloggläsare som tyckte jag är för dålig på att lägga ut bilder i bloggen. Jag förstår henne. Ska försöka bättra mig! Här kommer i alla fall en bild av min dag hittills, bara för dig:

Eh, nä det gör det inte alls. Blev nåt knäppt vid överföringen från kameran och jag hinner inte göra om det en tredje gång, så nu får ni istället den bild som jag också tänkt lägga in, som ett litet minne från sommaren nu när man sitter här med uppsats och tö utanför fönstret...

Nu måste jag komma igång med dagens arbete!!!!

Monomo och Fooey julklappstips!

God morning!

Det hör till ovanligheterna att jag promotar kläder och märken här, men idag gör jag det! Vill tipsa alla som har barn eller av någon annan anledning köper barnkläder, kanske som jag till syskonbarn, om ett märke som heter Fooey och är amerikanskt. Det säljs bl a på www.fooeyeurope.com/ och på Sprall på NK. Jättefina barnkläder! Riktigt coola manchesterbyxor i fina färger, tröjor med fina tryck och likaså klänningar. Dessutom är kläderna verkligen gjorda för BARN, d v s de går alldeles utmärkt att röra sig i dem och springa runt och leka. Mina syskonbarn har kläder därifrån och de är lovely! Nu har de dessutom julrensning med massa rea på http://sale.monomo.se! Perfekt inför julen med andra ord!

Företaget som distribuerar Fooey i Sverige, Monomo (www.monomo.se) säljer även överdrag till bärselar för bebisar, rätt kul idé!

Det var dagens marknadstips! Nu över till uppsats!

Tankar om dödsrunor, så här på tisdagkvällen

Jag tänkte på en sak när det gäller runor över döda personer i dagstidningar. Ofta är det väldigt fokuserat på personens arbetsliv. Och så avslutas det med några rader om vilken fin make och pappa han var också. Men, tänker jag, vore det inte intressantare om det stod mer om personen? Självklart kan det stå lite om yrkeslivet också, det är ju en stor del av en människas liv. Men det är inte det, för det mesta, som gör en människa unik. Att inneha diverse tjänster kan många. Men vad är det som gjorde den här personen unik, som gör att de som skriver kommer att sakna henne eller honom? Det skulle bli mycket intressantare att läsa, tänk att få läsa korta livshistorier istället! Med betoning på människan, vad som gjorde honom eller henne till en fantastisk människa. Det tycker jag vore intressant.

Hämndlysten?

Här http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.5717530 kan ni läsa om en mycket...kraftig metod för att hämnas sin mans otrohet. Måste säga att jag blir fascinerad vad folk kommer på och inte minst faktiskt dristar sig till att göra... Det intressanta är också att det i ett annat senare inlägg i bloggen följs upp vad som hänt efter detta tilltag och det visar sig att älskarinnans sambo blir förgrymmad och hotar att anmäla den bedragna frun för ärekränkning och förtal å sin sambos vägnar...? Som så ofta är det budbäraren som hamnar i skottlinjen. Sambon borde väl snarare anmäla sin sambo (den otrogna alltså) för ärekränkning?

***

Själv tror jag inte så mycket på hämndaktioner när det gäller kärlek. Men en variant som jag har hört om och som jag faktiskt tycker är lite rolig, och inte farlig på något sätt (kanske inte något man gör för att hämnas något så allvarligt som otrohet) är att pilla in räkskal i gardinstången hos den man vill hämnas på. Det kommer börja lukta illa, personen kommer inte fatta varifrån lukten kommer i första stund men det är inte farligt på något sätt. Ett litet tips bara till alla hämndlystna där ute.

Affärsmännen, pengarna och insikten

Läste igår någonstans att Postens numera omtalade VD som tjänar 900 000 kr i månaden, samtidigt som Posten i år har dragit in julbordet för de anställda, ska avstå sin lön. Han sa i artikeln "jag tycker inte om att det antyds att jag är girig". Nähä, vem skulle komma på en sån tanke?!

Nästa superrika affärsman jag läste om var Arne Mårtensson, han som 2005 sa upp sig som VD för Handelsbanken för att segla jorden runt med frugan i tre år. Helt klart ett coolt grepp, tycker jag. 55 år gammal insåg han, efter att ha läst Lundells "Jack" att man kan leva som man vill (i viss mån) och strunta i vad folk säger. Han fick sitt första chefsjobb på banken vid 25 år, och blev vd vid 38. Snacka om kometkarriär. Men så började han alltså känna att han ville något mer med sitt liv, att vara VD för en storbank är ju ofta en tjänst man får som kanske sista heltidsarbete i sitt liv, innan styrelseproffskarriären tar fart, och det jobbet fick han alltså väldigt tidigt. Så han vågade hoppa av karusellen och göra något helt annat. Jag hoppas att jag också ska vara en sån människa.

En sak som jag dock tänkte lite extra på var när reportern frågade hur Mårtensson kände när det är finanskris, folk blir uppsagda osv, och så har han en pension på 750 000 kr/mån. Oavsett vad man själv tycker om sakfrågan tycker jag att hans svar är ytterligare ett exempel på att avsäga sig ansvar, som jag skrivit tidigare om i inlägg om Katrin Zytomierska och f d Skandiachefer. För Arne Mårtensson svarade nämligen att "jag har fått de lönenivåer jag har, enbart för att folk har tyckt att jag har varit duktig. Så mitt samvete är rent." Ja, så kan ju anställda på diverse amerikanska banker som gått i konkurs också säga, och som fått miljonbonusar. Det är faktiskt inte deras fel, för de har inte själva bestämt summan och de får det faktiskt för att de är duktiga på sitt jobb. Hm. Med den logiken skulle man kunna rättfärdiga exempelvis att få aktier i sexverksamhet, tobaksindustri eller liknande i present, med att "det var inte jag som köpte dem". Nej, men du har ett fritt val att sälja dem och därmed sluta stödja den industrin. Likaväl som bankchefer har ett val att säga "nej tack, jag klarar mig på 100 000 kr/mån, låt resten stanna i bolaget för att öka soliditeten" (eller kanske öka utdelningen på aktier till alla småsparare?).

När ska vi få se en rik affärsman säga "jag är glad att jag får så otroligt mycket mer pengar än jag någonsin kan göra av med, för det ger mig en enorm frihet, det kommer ge mina barn och deras familjer frihet för generationer framöver, sannolikt. Man är väl inte dum och säger nej till pengar?"

Kyrkoherde med ovanliga förmågor

"När kyrkoherden i Sydöstra Finland meddelade att han tänkte byta kön tog det eld i biskopen". (DN 081121)

Det ni. Vilken grej. Uppenbarligen en kyrkoherde med ovanliga förmågor.

Lasse Kronér årets julvärd

Släng ett öga på bilden ovan så inser du snabbt att SVT i år satsar på en riktig skräckjul. Han ser ju vansinnig ut. Bild från resume.se.

Varför "90210"?

Jag läste just på Ebba von Sydows blogg att Veckorevyn ska ha premiärparty för "nya" serien "90210" (som är nån slags uppföljning/ripoff av gamla goda "Beverly Hills 90210") på Park i Stockholm ikväll. Dels undrar jag lite varför man gör den här serien över huvud taget? Det är bara 2 av de gamla skådisarna som är med och de är ju inte direkt purunga längre...varför inte göra en ny serie, men en ny idé? Men, men... Frågan är också vem som ska titta, vi som såg den första serien för 15 år sen lär ju knappast göra det. Och de som är sisådär 14 år idag var ju föddes ju när Bevvan hade sin storhetstid i Sverige...

Men, det var en annan sak jag egentligen skulle skriva om, det är nämligen så att deltagarna i Idol 2008 kommer att vara på plats på premiärpartyt. Och då måste man verkligen fråga sig, VARFÖR? För många av dem kan ju knappast ha sett Bevvan när det gick?! De är väl födda på 90-talet en del av dem, eller? Ojojoj...bryderier bryderier....

Nu åter uppsats. Igen.

Allas händelserika liv. Och mitt.

När man läser andras bloggar känns det ibland som om folk har så himla spännande liv. De deltar i resor, konferenser och tv-program som de glatt rapporterar från. Själv sitter jag vid en dator en stor del av dagen och skriver c-uppsats...jag vet liksom inte vad jag ska berätta från det? Att jag i fredags skrev klart avsnittet om etik i forskning, att jag nu på morgonen varit på andra sidan stan och gjort en intervju som ska transkriberas under dagen? Det ni, jag kan riktigt se hur pulsen stiger på er läsare...not.

Jag vet inte om det var någon mer som såg "Debatt" i torsdags. Men som vanligt var det ganska skrikigt och spretigt, ytligt, tyvärr. Ett av de ämnen som diskuterades var mobbing, eller förnedring, i offentligheten t ex på bloggar. Förnedringens kung Alex Schulman, som driver sajten 1000 apor, var på plats vilket väl var ett bra val. Dock kan jag ifrågasätta valet av Resumés chefredaktör Viggo Cavling som en av dem som skulle diskutera ämnet. Om man läser Viggos blogg blir det nämligen ganska tydligt att han och Alex är kompisar, äter luch tillsammans ibland etc. Hur opartisk är han då, kan man fråga sig.

***
Igår när jag tittade på en dokumentär på tv kom det en remsa högst upp i bilden där det stod: "Vi ber om ursäkt för att den dolda texten är ur funktion". Hahaha! Kul va? Man kan fråga sig vem som ser den dolda texten i vanliga fall, när den fungerar...

Ett litet reklaminlägg

Aaaaaahhh, jag såg just Lidl-reklamen i tv, den där en gubbe ska föreställa kungen och säger till "Madeleine" något om kreditkort och cash...OCH DEN ÄR SÅ DÅÅÅÅLIG! Sämsta reklamfilmen som går just nu, utan tvekan! Själva idén är dålig, men sämst av allt, det är verkligen gubbens imitation av kungen! Helt värdelös, JAG skulle gjort det bättre själv! Låt oss slippa se sånt skräp!

Läste just på resume.se att verktygstillverkaren Black&Decker har fällts i ERK för könsrollskonserverande reklam när de i en reklam skrev: ”Världsnyhet! Nöjd-fru-garanti! Köp elverktyg för minst 1500 kr så bjuder vi på en skönhetsbehandling värd 350 kr.” Jag håller med, det känns väldigt konserverande och det är bra att sådant uppmärksammas! Så det så.

Bonde söker fru

Har precis tittat på Bonde söker fru, ett program som jag måste säga har vuxit i mina ögon. Bara grejen att få höra en av tjej-bondens kavaljerer säga att han fått "stilla traktor-suget lite" är ju underbart! Det som slog mig när jag såg det ikväll är att det är verkligen sån mångfald på vad folk tycker är attraktivt hos en eventuell partner! Deltagarna är alltifrån väldigt unga till dryga 40, de är smala och kraftiga, långt hår och kort hår, "brattiga" och såna som inte ser ut att bry sig så mycket om sitt utseende. Verkligen alla (svenska) sorter. Det är ju egentligen inget konstigt att det är så, det är bara det att man i media så ofta får en mycket mer ensidig bild av vad som är attraktivt. Jag tycker nog att Bonde söker fru är ett mysigt program faktiskt.

Inte verkar det vara så jobbigt att vara bonde dock. Bada i poolen, klappa kossorna...den enda som verkar ha ett tufft jobb är den unga och ack så imponerande tjej-bonden. Så det så.

Nu hörde jag just Leif GW Persson säga i Efterlyst att "det är ganska vanligt" att polisen får in anmälningar om vanliga personer som blivit överfallna och torterade i Sverige. Eh, okej. Det måste ju vara något som händer dagligdags. Dags att byta kanal?

Svensk överklass-ordlista

Jag är tillbaka.

Häromdagen satt jag och tittade på "Carin 21:30" och då var Åsa Linderborg gäst tillsammans med en kvinna som var dotter till Sveriges då rikaste man. Jag minns inte vad hon hette. De talade om klassamhälle, klassmarkörer och annat intressant, men framförallt fick alla tittare en viktig lärdom med sig: inom överklassen säger man inte orden semester, lumpen och fika. Hon hann bara förklara ett av orden, semester: om man säger att man har semester indikerar det, enligt henne, att man inte är "sin egen", man rår inte över sin egent tid utan är hänvisad till att någon annan beviljar att man ska vara ledig. Det vill man inte om man är överklass. Jag vet inte vad man säger istället. Jag vet inte heller varför man inte säger lumpen och fika. Säger man värnplikt och "dricka kaffe" istället? Skulle vara intressant att få veta. Så alla eventuella överklass-wannabies där ute, nu vet ni åtminstone tre ord ni ska undvika.

Måndag morgon

Måndag morgon. Har spenderat helgen västerut hos brorsan och hans familj. Mycket trevligt! Dock inte så bra för uppsats-stressen. Men det löser sig. Till min stora glädje hade brorsans sambo lånat SATC-filmen på DVD (utan att jag berättat om min SATC-längtan i fredags!), så den avnjöt vi i lördags. Jag avkrävde dem dock löfte om att inte komma med suckar, negativa kommentarer eller exempelvis genusanalyser under filmen. Ibland måste man nämligen släppa det där en stund och tillåta sig att bara få tycka att något är roligt och bra och underbart!

Idag känner jag mest för att få krypa ner i ett varmt bad och sitta och prata med någon rolig människa. Misstänker dock att det närmaste ett bad jag kommer blir duschen på Friskis om några timmar...jaja.

Imorgon är det USA-val. Jag vågar dock inte riktigt tro att Obama kommer att vinna, trots hans stora försprång i mätningarna. Men det vore ju häftigt om det hände. Vi håller tummarna.

Nu dags att plugga hårt.

Sarah Jessica Parker, I'm your fan

Läste just det här: http://www.veckorevyn.com/mode/ebbas-blogg/2008/10/31/sjp-staller-upp/index.xml i Ebba von Sydows blogg. Åh, idag är en Sex and the city-dag. Jag känner det. En dag när jag känner mig inspirerad av Sarah Jessica Parker. Sarah, I'm your fan. (Skrev det där på engelska så att hon förstår ifall hon kollar in min blogg.)

Det slår mig att det kanske är en konstig kombination att lyssna på gubbrock och känna sig Sex and the city. Men vem är inte konstig, å andra sidan?

Jajemen.

Jag fixade det! Var på F&S kl 7 imorse! Väldigt skönt att klara av träningen så tididgt, så har man det gjort sen!

Nu lyssnar jag på gubbrock. Det är fett.

Friskis och Svettis kl 07.00. Så det så.

Imorgon, mina vänner, ska jag vara på Friskis och Svettis KL. 07.00. Det ni. Jag skriver det här i bloggen för att öka pressen ytterligare att verkligen komma upp. Håll tummarna.

Obama sätter fingret på det amerikanska

Jag såg just några klipp ur Obamas halvtimmeslånga reklamfilm som sändes i USA på prime time igår kväll, i alla stora tv-kanaler. Som väntat kändes den rätt så "God bless America". Stråkar, amerikansk flagga och ordval som "the leaders of this nation" och "the faith of people". Men jag blir så fascinerad av sånt här. Hur kommer det sig att det är sån otrolig skillnad mellan vår och den amerikanska kulturen när det gäller detta? Om en svensk statsministerkandidat började tala om Gud skulle det ses som väldigt konstigt. Inte heller tror jag att han eller hon skulle posera framför en stor svensk flagga i en reklamfilm, till stråkmusik? Sen tycker ju en del att vi är för dåliga på att vara stolta över Sverige, att vi borde använda flaggan mer. Men det är en annan diskussion.

Men en nation som USA, som inte är särskilt gammal och som är uppbyggd av olika folk som kommit dit. Har patriotism använts där för att ena dessa människor, som kanske inte har några naturligt gemensamma rötter? Är det därför det är så stort? För att skapa en känsla av gemenskap? Inget fel i det, men intressant att fundera över. En annan sak som jag tänkte på för några veckor sen när jag såg på Oprah var en annan kulturskillnad: programmet handlade om kvinnor som tyckte sig behöva en ny klädstil. En av dem var en 22-årig kvinna som hade sin make i Irak och hade en liten bebis som hade Downs syndrom. Hennes pappa satt i publiken och när Oprah vände sig till honom och frågade vad han tyckte om dotterns nya kläder (som hon blivit stylad i) grät han av känslosamhet/glädje och sa att hon var så värd detta. Jag betvivlar inte att hon var det, och säger inte att det var fel av honom att vara så känslosam. Det som är intressant är att det skulle aldrig hända i Sverige! Det är ju inte ovanligt att amerikaner gråter i den sortens program, av lycka, tacksamhet, känslosamhet. Varför gör vi inte det i Sverige så ofta? Varför denna tydliga skillnad?

Lite tankar så här på onsdagkvällen.

Ikväll ska man diskutera medias fokus på anhöriga till brottsoffer i "Kvällsöppet" i TV4. Kan mycket väl utmynna i ett blogginlägg...om jag orkar sitta uppe och titta. Har jobbat med uppsats hela eftermiddagen och kvällen och känner mig nu ganska mosig i huvudet...

En kommentator i ett av mina inlägg om publicering av namn och bild på pedofiler här nedan pekade just på brottsoffren, hur känns det att allmänheten får veta att man varit utsatt för sexuella övergrepp? Detta gäller naturligtvis även offer till andra allvarliga brott. Även om inte namn och bild publiceras går det ju ibland att gissa vem det handlar om, om personen bor i ett litet samhälle, skulle jag tro. Och ibland publiceras ju namn och bild också. Kommentatorn tar också upp att publiceringen av namn och bild på gärningsmän kanske ökar intresset, eller skapar ett hos individen tidigare obefintligt intresse, för brottet. Leder då publiceringen till övervägande skada eller nytta?

En annan kommentator, som kommenterat via mail, tog som jag nämnt tidigare upp frågan varför brott av sexuell art uppmärksammas och verkar ses som värre än andra personlighetskränkande brott. Kommentatorn framhöll att bl a Foucault resonerade kring detta och, om jag förstod saken rätt, menade att anledningen till att sexuella brott ses som värre än allt annat, är att brottsoffret ofta känner sig, och ibland t o m ses av delar av samhällsapparaten, som medskyldiga. "Hade jag/hon inte lite för kort kjol?" Det är sällan personer som haft inbrott i bilen frågar sig, eller får frågan, om han eller hon "hade lite för fin bil" t ex, om ni förstår vad jag menar.

Jag säger naturligtvis inte att sexuella brott inte är allvarliga. Men det är ju fruktansvärt kränkande att exempelvis bli utsatt för misshandel, ibland år efter år i sitt eget hem, också. Eller bli utsatt för misshandel av helt okända människor, ute på stan, kanske för din hudfärgs eller sexuella läggnings skull. Det kränker rätten till din egen kropp och begränsar ditt livsutrymme, vilket sexuell brottslighet också gör. Kanske borde vi börja se att sexuella brott inte har en särställning utan att det finns andra brott som förtjänar samma ställning?

The Visitor

Igår var jag och såg "The Visitor" på bio. Den rekommenderas varmt. En otroligt bra film om mod. Mod att våga lämna sitt väletablerade, men i huvudpersonens ögon tråkiga och ensamma, liv som professor/lektor eller något, vid ett universitet i Connecticut och istället välja ett liv som är fyllt av glädje och framförallt mänsklig värme. Också mod att stå upp för någon annan även om det kostar en själv en hel del. Ett sånt liv hoppas jag att jag ska leva, där jag väljer det jag vill istället för det jag borde och där jag vågar offra saker för andras skull. Gå och se "The Visitor"!

Har tänkt om.

Från början hade jag tänkt skriva ett sarkastiskt inlägg här angående att Blondinbella efter två veckors time out återigen börjar blogga, men nu ska hon satsa "på en mer mogen approach". Hon har fyllt 18 under de två veckorna. Men sedan tänkte jag om. Jag vill inte höra till gänget som klankar ner på andra, gärna yngre, tjejer. Hon är ju uppenbarligen affärs-smart, oavsett om man själv tycker att det hon skriver om är intressant. Så det blev inget sådant inlägg.

Mjukisbyxornas revival

Råkade slå på P1 mitt i en intervju med några kids om varför mjukisbyxor har blivit inne. En mycket bra fråga tycker jag, eftersom det knappast är snyggt. När jag var tonåring skulle man aldrig drömt om att visa sig ute i dessa sköna men ack så oformliga plagg. Hur som helst, nu har jag svaret på varför man använder det: "det är gangsta liksom, man kan springa ifrån polisen." Ahaaa! I så fall mina vänner, kan jag meddela att jag är väldigt gangsta på dagarna när jag sitter hemma och pluggar!

***

Å, det här är ju underbart! Nu pratar Göran Greider om mjukisbyxor på politiker. Han menar att Göran Persson hade gett ett mer avslappnat intryck om han använt mjukisar, eftersom det skulle varit skönt för honom med så stor övervikt. Om Carl Bildt däremot hade haft det hade det antagligen, enligt Greider, skapat globala problem. Han menar också att Bildt är "född i korsett". Åååå, det här är jättekul!

Föda barn = okvinnligt?

Jag kom på en sak jag glömde att ta upp i gårdagens inlägg om gnällkulturen, en sak som stod i samma artikel i DN Söndag. Det var uttalandet att "många unga kvinnor idag väljer bort att skaffa barn för att behålla sin kvinnlighet." Alltså, hur dum får man bli? Hur kan det vara att minska sin kvinnlighet att föda barn?! Det är ju något som bara kvinnor kan göra! Alltså, det var verkligen det dummaste jag har hört på länge! Vissa människor är så dumma att man blir mållös.

Ofrivillig sovmorgon. Igen.

Jag har sovit alldeles för länge, igen. Snoozat i över två och en halv timme. Förmiddagen är med andra ord i princip förbrukad. Varför kan jag inte gå upp i tid?! De allra flesta andra kan ju. Jag blir ledsen, stressad och arg på mig själv.

Jäkla gnäll!

Kära bloggläsare. Är inte ni, precis som jag, innerligt trötta på gnällkulturen i vårt samhälle? Som vanligt hade DN Söndag någon intressant att leverera i söndags, nämligen en artikel om just ovanstående. Artikelförfattaren berättar om när hon nyligen fick barn, och hon och maken inbjöds till något slags "nya-föräldrar-möte" på BB. Där satt fem lyckliga nyblivna föräldrapar och deras små bebisar och in kommer den barnmorska som ska hålla i mötet. "Med ett ansiktsuttryck som endast signalerar medlidande hälsar hon välkomna till denna första informationsträff om livet efter förlossningen och fortsätter: 'Det är lätt att inbilla sig att detta att bli förälder bara är guld och gröna skogar, men ni ska veta att det också kan vara riktigt, riktigt, svårt och jobbigt.'" Vilken start! Ett annat exempel är från min institution på Stockholms universitet, där skolledning m fl skulle hälsa de nya studenterna välkomna i aulan första dagen på terminen. Reaktionen efteråt var att studenthälsan och -prästerna hade fått så stort utrymme att det bestående intrycket av samlingen (och detta har jag hört från flera håll) var att utbildningen skulle bli jobbig, kunna innebära kriser och att man skulle skatta sig lycklig om man inte skulle känna behov av att gå och prata med en präst eller terapeut under utbildningstiden! Vad ger det för intryck?! Hur entusiasmerande känns det för de nya studenterna?

Självklart ska man inte blunda för och hemlighålla de jobbiga delarna av föräldraskap och studier. Men - och detta är centralt - de flesta klarar det helt okej, eller till och med bättre än så. Livet går upp och ner, absolut. Men det ÄR livet. Det är inte tänkt att det ska vara friktionsfritt och highway to sjunde himlen.

Jag kan vilja stoppa stora feta skumgummiproppar i öronen när jag hör politiker idag, av samma anledning som ovan. Det är så enormt stort fokus på de långtidssjukskrivna, långtidsarbetslösa och utsatta på andra sätt. Naturligtvis ska politiken omfatta även dessa grupper. MEN - återigen - de flesta svenskar tillhör inte dessa grupper. Ibland vore det skönt att höra något litet om på vilket sätt olika politiska inslag ser till oss andra, friska med studier/arbete. Jag säger det igen. Självklart måste de mest utsatta och svaga grupperna i samhället tas om hand av våra politiska system och reformer. Men lite balans vore skönt ibland.

Som avslutning på det här inlägget tänker jag nu göra en liten lista på saker som är så BRA med livet för mig här i Sverige:

• Tänk vad bra att jag har kunnat plugga i snart 7 år, med bidrag och förmånliga lån från staten!
• Vad skönt att jag kan röra mig relativt fritt ute under dygnets alla timmar!
• Härligt att jag har bra kompisar och världens bästa familj!
• Vad mysigt att jag har ett 4.5-årigt syskonbarn som med allvar i rösten säger att hon älskar mig när jag har sjungit godnattvisor för henne! Faktiskt helt underbart!
• Härligt att vi kan dricka kranvatten!
• Bra att vi lever i ett av världens mest jämställda länder!
• Vad bra att jag är frisk!
• Kul att Sex and the city-the movie har kommit ut på DVD!