Affärsmännen, pengarna och insikten

Läste igår någonstans att Postens numera omtalade VD som tjänar 900 000 kr i månaden, samtidigt som Posten i år har dragit in julbordet för de anställda, ska avstå sin lön. Han sa i artikeln "jag tycker inte om att det antyds att jag är girig". Nähä, vem skulle komma på en sån tanke?!

Nästa superrika affärsman jag läste om var Arne Mårtensson, han som 2005 sa upp sig som VD för Handelsbanken för att segla jorden runt med frugan i tre år. Helt klart ett coolt grepp, tycker jag. 55 år gammal insåg han, efter att ha läst Lundells "Jack" att man kan leva som man vill (i viss mån) och strunta i vad folk säger. Han fick sitt första chefsjobb på banken vid 25 år, och blev vd vid 38. Snacka om kometkarriär. Men så började han alltså känna att han ville något mer med sitt liv, att vara VD för en storbank är ju ofta en tjänst man får som kanske sista heltidsarbete i sitt liv, innan styrelseproffskarriären tar fart, och det jobbet fick han alltså väldigt tidigt. Så han vågade hoppa av karusellen och göra något helt annat. Jag hoppas att jag också ska vara en sån människa.

En sak som jag dock tänkte lite extra på var när reportern frågade hur Mårtensson kände när det är finanskris, folk blir uppsagda osv, och så har han en pension på 750 000 kr/mån. Oavsett vad man själv tycker om sakfrågan tycker jag att hans svar är ytterligare ett exempel på att avsäga sig ansvar, som jag skrivit tidigare om i inlägg om Katrin Zytomierska och f d Skandiachefer. För Arne Mårtensson svarade nämligen att "jag har fått de lönenivåer jag har, enbart för att folk har tyckt att jag har varit duktig. Så mitt samvete är rent." Ja, så kan ju anställda på diverse amerikanska banker som gått i konkurs också säga, och som fått miljonbonusar. Det är faktiskt inte deras fel, för de har inte själva bestämt summan och de får det faktiskt för att de är duktiga på sitt jobb. Hm. Med den logiken skulle man kunna rättfärdiga exempelvis att få aktier i sexverksamhet, tobaksindustri eller liknande i present, med att "det var inte jag som köpte dem". Nej, men du har ett fritt val att sälja dem och därmed sluta stödja den industrin. Likaväl som bankchefer har ett val att säga "nej tack, jag klarar mig på 100 000 kr/mån, låt resten stanna i bolaget för att öka soliditeten" (eller kanske öka utdelningen på aktier till alla småsparare?).

När ska vi få se en rik affärsman säga "jag är glad att jag får så otroligt mycket mer pengar än jag någonsin kan göra av med, för det ger mig en enorm frihet, det kommer ge mina barn och deras familjer frihet för generationer framöver, sannolikt. Man är väl inte dum och säger nej till pengar?"