Inte mitt kanalval...

Jag brukar ibland förundras över innehållet i en del tv-kanalers tablåer, undra lite vilka som egentligen tittar på programmen. Idag föll den undran på TV4 Fakta, som har följande tablå:

Irak: en soldats dagbok
Finska vinterkriget - brinnande krig i isande kyla
Grottfolkens tid
Sekunderna före katastrofen
Scoop på tv-stationen
Djurakuten
Road wars
Bush doctors
Medicinska sensationer
Sömnens hemligheter
Plastikkirurgi: Före och efter
Förlossningskliniken
Läkekonstens under
Akutlarm: fara för livet
Sömngångare
Sömnens hemligheter
Världens brott
Insatsstyrka: USA S.W.A.T.
Född mördare?
Övervakad
48 avgörande timmar
Insatsstyrka: USA S.W.A.T.
Firepower: Krig och teknik
Finska vinterkriget - brinnande krig i isande kyla
Medicinskt fokus: fobier

Det handlar alltså om tre olika områden: sjukvård, kriminalitet och krig. Övergripande tema är akut, katastrof, sensation. Vem vill titta på detta?! Och varför heter kanalen TV4 Fakta och inte bara TV4 Sensationsskräp? Eller "TV4 vi som går igång på blåljus och upphetsade manliga berättarröster"? Jag fattar verkligen inte grejen. Det enda som möjligen skiljer sig från de övriga programmen är "Grottfolkens tid", som man ju kan undra hur den hamnade i den kanalen? Bara en liten reflektion så här på lördageftermiddagen...

Maria Abrahamson

Jag blev bara tvungen att skriva en liten hyllning till Maria Abrahamson, ledarskribent på SvD bland annat. Hon är också med i nyhetspanelen i SVT Morgon på fredagar och jag gillar henne verkligen! Jag minns första gången jag såg henne i tv, i en debatt om kvinnors rätt att bära huvudduk när de är t ex programledare, och jag tyckte verkligen att hon var hemsk! Hon framstod som en fullblodig rasist just då. Det är flera år sedan och sen dess har jag helt klart ändrat åsikt. Hon skriver intressanta inlägg om statsfeminism - och feminism i allmänhet - på ledarsidan och även om jag inte alltid håller med henne är hon alltid intressant att läsa. Hon vågar stå för sina åsikter som ibland är rätt obekväma, vilket ger respekt, samtidigt som hon har något mjukt över sig som skymtar fram ibland. Hennes hårda backslick är pricken över i - hon är snygg!

Häromdagen såg jag en kvinna i lunchrummet på jobbet som hade mönstrade strumpbyxor på sig - och min första tanke var att det var Maria Abrahamsons ansikte på strumporna! "Har hon strumpbyxor med Maria Abrahamson på?!" tänkte jag men insåg efter lite mer tittande att det var ett annat kvinnoansikte.

Ajöss for now!

EU och kvinnorna!

Det här viktiga uppropet fick jag på mailen idag, och nu uppmanar jag er att delta! Det är superenkelt och tar ungefär 30 sekunder att skriva sitt namn på länken!

EU och kvinnorna!

Ett viktigt upprop!
Inom det närmaste året ska fyra tunga positioner inom EU tillsättas: en permanent ordförande för Europeiska rådet, en representant förutrikes- och säkerhetspolitik, en talman för parlamentet och enordförande för kommissionen. I dagsläget är ingen kvinna aktuell för någon av dessa poster. Det är dags för förändring! Om uppropet får minst en miljon underskrifter så måste EU-kommissionen ta upp frågan, enligt principen för deltagandedemokrati i Lissabonföredraget. Tycker du att det är hög tid att få in fler kvinnor på de högsta positionerna i EU, skriv under genom att gå in på länken nedan! Glöm inte att skicka vidare till alla dina vänner och bekanta...
http://www.femalesinfront.eu/default.asp?view=front

Att sköta företaget borde liksom ingå i uppdraget...

Bild från realtid.se

Den senaste tidens debatt kring bonusar och vd-löner är intressant. Idag läste jag på DI:s debattsida ett intressant inlägg av Sven-Olof Collin, professor i redovisning och företagsstyrning vid Högskolan i Halmstad. Egentligen säger rubriken allt: "Skippa bonus - att sköta bolaget ingår i uppdraget". Jag tycker det är helt rätt. Personer i ledande befattningar på den sortens företag som är aktuella i den här debatten har ju väl tillgagna löner redan från början. Vad ligger till grund för dem? Jo, förhoppningsvis att de ska göra sitt allra yttersta för att sköta bolaget. Ska de sedan dessutom ha en fet bonus för att de genomför sitt jobb? Nej, jag tycker inte det. Dessutom uppmärksammar Collin en uppenbar logisk brist i tanken med bonussystemen: i goda tider när företagen går bra - det vill säga ofta i allmänna högkonjunkturer - belönas cheferna med feta bonusar. I sämre tider däremot, när det verkligen krävs en stor arbetsinsats för att få företaget att klara sig, då hålls bonusar inne av opinionsskäl. Kanske borde det vara tvärtom?

Vidare gör Collin en intressant jämförelse mellan barn och höga bonus-chefer: barn försöker ofta förhandla med sina föräldrar när de ombeds hjälpa till hemma: "vad får jag om jag diskar?", varpå föräldrarna försöker få barnet att förstå att vissa saker ingår i den "fasta lönen", veckopengen. Collin menar att bonus-cheferna ligger på samma moraliska nivå som ett barn när de kräver extra betalt, bonus, för att förvalta bolagets tillgångar väl, trots att det borde anses ingå i de plikter som vd-kontraktet innebär.

Slutligen berättar Collin om hur amerikanska bilindustrins företrädare tog var sitt företagsjetplan till Washinton för att tigga pengar till företagen nyligen. När jag hör såndant blir jag rent ut sagt så djävla förbannad. Det är så otroligt genomskinligt - man avstår från saker och visar för opinionen att man minsann drar sitt strå till stacken i dåliga tider, och sen när presskonferensen är över sätter man sig i företagets jet och flyger till Vita huset för att tigga om skattebetalarnas pengar. Det är så förbannat djävla lågt beteende att jag har lust att köra upp deras miljonlöner och -bonusar...någonstans.

Vill du läsa den intressanta debattartikeln hittar du den här:

http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\03\18\329204&sectionid=undefined

Ett annat intressant inlägg i samma debatt kan du hitta på den här http://www.persvarld.se/ länken, under rubriken "SEB:s problem: kunderna har hjärna".

Bakat bröd!

Jag har bakat, mina vänner! Matbröd! Det var första gången jag gjorde det sen jag flyttade hit och det är ett år sen om två veckor, så det var inte direkt igår jag bakade matbröd. Men nu är jag i alla fall väldigt nöjd. Jag firade lite med ljumma ostsmörgåsar och ett glas O´boy - mums!

Melodifestivalkväll

Igår kväll såg jag faktiskt Melodifestivalen! Tillsammans med L och E satt jag bänkad. Tycker definitivt att rätt låt vann, den är cool, hon har stil och skiljer ut sig! Hur kul hade det varit att skicka några pubbeungar som Agnes eller EMD till Ryssland?? Dessutom är jag mycket nöjd med att Caroline af Ugglas kom tvåa, för den låten gick verkligen rakt in i hjärtat... Hon har helt rätt när hon säger att alla över 14 år kan känna igen sig i hennes låt! Däremot hade den aldrig funkat i Eurovision, den var alldeles för långsam. Nej, hennes låt kommer att spelas på repeat av alla som får sitt hjärta krossat i år.

Vi åt hemlagad lasagne medan vi tittade, drack vin och till dessert åt vi vaniljglass med hallon och hemgjord chokladsås - mums! Här kommer lite bilder:


Här ser man desserten... I övrigt ser det ju inte så kul ut kanske, blixt är ingen höjdare vid såna här lägen...

...men om man tar utan blixt ser man hur mysigt det är men inte vad vi åt!

Här är hon, kvällens vinnare! Yeeehaa!
Efter segern blev vi så till oss att vi festade loss på två Bacardi Breezers! Haha, vilket utbud! Men så är det när man är fattig, snart ska mitt barskåp vara mer välfyllt! Hade inte plånboken varit så tunn hade jag definitivt föreslagit utgång efter finalen, vilket jag tror att damerna hade varit sugna på! Men nu fick vi istället roa oss med att prata om hur jag skulle kunna fånga prins Carl Philip (som ju är singel nu) och hur L skulle fånga Måns Zelmerlöv, och att E skulle sjunga vinnarlåten på i princip alla ställen man kan tänka sig. Högt och stolt! Jag kan lova att diskussionerna var mycket intensiva!

Karriären, kärleken och lägenheten

Lördag eftermiddag och snart iväg till Konsum och möta upp L och E för inköp av middag! Ser fram emot en trevlig lördagkväll, när vi nog ska drista oss till att se Melodifestivalen. Lördagen har varit bra, lång morgon med A som sov här i natt, sedan promenad in till stan, koll på några utställningar på Kulturhuset. Sedan åkte A till Uppsala och jag hem. Läst DN, tittat på ett avsnitt av "Six feet under" och filosoferat om livet för mig själv. Karriären, kärleken och lägenheten. Kärleken, lägenheten och karriären. Lägenhete, kärl....ja, ni förstår. Man måste ju fundera på vad man ska göra av sin framtid! Myntade ett nytt ordspråk tillsammans med A i natt: "Mister du en står dig tusen åter, mister du den andra får du uppför nuckaberget vandra." Haha!

Nu borde jag verkligen expresstäda lite innan L och E kommer hit. Samt kolla recept. Häpp!

Fienden var rädd för Björks muskler

"...Däremot så är ju det här bara en tiondel av alla stridsvagnar och fartyg och annat som jag kunde ta fram..."
" Det var lite mer muskler på din tid menar du?"
" Ja, på den tiden var fienden rädd."

Landshövding Anders Björk minns med ett vargaleende på läpparna sin tid som försvarsminister. I SVT:s morgonsoffa.

Riktiga kvinnor dansar inte

"Please! En riktig kvinna dansar inte!"
Susanne Ljungs svar på frågan "Dansar helst till:" i DN På Stan idag.

Eh, är det ett av dummaste svar jag har sett? Ja, det är det. Men det är klart, Susanne Ljung tycker väl att en riktig kvinna köper handväskor för 63 000 kr också...så jag och Susanne Ljung har nog olika syn på vad en riktig kvinna gör.

Nya makthavare i EU och NATO

Läste idag i DN om vilka som är aktuella för olika höga poster i EU-organisationen samt som ny generalsekreterare för NATO. För den sistnämnda posten är Anders Fogh Rasmussen och Polens utrikesminister Radoslaw Sikorski tydligen favoriter. De efterträder den nuvarande bossen Jaap de Hoop Scheffer. Som kommissionens ordförande nämns att nuvarande José Manuel Barosso troligen får sitta kvar, liksom utrikespolitiske talesmannen Javier Solana. Men som tänkbara alternativ till Solana nämns David Miliband och Bernhard Kouchner. Ny EU-president kan bli Jean-Claude Juncker, Anders Fogh Rasmussen (här också...), Tony Blair eller Wolfgang Schussel.

Tänker ni samma sak som jag? DET ÄR BARA MÄN.

Vägra kallas hora!

Så här på Internationella kvinnodagen fylls jag av romantiserade bilder av den feministiska kampen på 70-talet. Jag ser framför mig hur kvinnor demonstrerade, aktiverade sig i föreningar, skrev petitioner och debattartiklar, ordnade feministiska festivaler på Kafé 44 och verkligen jobbade för förändring. Samtidigt vet jag ju att det är en romantiserad bild. En liten del av alla kvinnor gjorde sådant, men många avstod också. Men det är samma sak med att bo i kollektiv, vi 80-talister lever lite grann i tron att mer eller mindre alla bodde i kollektiv, drack rödtjut och hade Che Guevarra på väggarna på 70-talet, eftersom vi blir itutade dessa bilder från t ex filmer som "Tillsammans". Och vem vill inte ha det som i "Tillsammans"? Sen vid en reality-check med dem som var med, får vi veta att många av dem aldrig bott i kollektiv och inte heller kände någon som gjorde det.

Jag kan inte låta bli att fundera över hur man inte kunde delta i kampen för jämställdhet på 70-talet! Det var ju så enormt stora frågor! Barnomsorg, utbildning, jobb! Frågor som är så grundläggande för människans vardag och frihet. Och här funderar jag också på hur det kom sig att feminismen var så vänsterstämplad. För så uppfattar i alla fall jag att det var. Alla dessa kvinnor och män som inte deltog i kampen, var de så starkt konservativa att de verkligen inte såg det som en självklarhet att kvinnor ska ha samma möjligheter till utbildning och jobb som män? För många av de personer som jag känner och som ser sig själva som relativt konservativa, skulle aldrig gå med på att neka kvinnor den rätten. (Kvinnor har ju inte samma rätt till jobb som män idag heller, även om det är bättre än på 70-talet, men de konservativa människor jag talar om tycker inte att det är rätt heller).

Tänker vidare på att jag själv inte kan anklagas för att vara någon politisk aktivist direkt. Är inte med i något parti, ingen förening med ett politiskt budskap, demonstrerar aldrig... Kommer mina eventuella döttrar se på mig som jag ser på den del av vår föräldrageneration som inte deltog? Jag tänker att det på 70-talet var så stora frågor och så många förändringar som skedde, rätten till abort, p-pillrets införande (sent 60-tal), en enorm utbyggnad av barnomsorgen (1977 gick 10% av 2-4-åringarna på daghem, 1980 var siffran 30 %). Men kanske insåg man inte storheten när man var mitt uppe i det? Kanske kommer vi att se tillbaka på 90- och 00-talen och se införandet av pappamånader i föräldraförsäkringen, förbud mot könsdiskriminering, krav på fler kvinnor i bolagsstyrelser som stora framgångar (vilket det ju också är, men ändå inte jämförbart med ovan nämnda förändringar som skedde på 60- och 70-talet)?

Nej, bort med vänsterstämpeln på feminismen. Länge leve självständigheten och frihet över sitt eget liv!

Back in bussiness

I'm back! Har haft en liten bloggpaus pga trötthet när jag börjat jobba. Men nu gör jag ett nytt försök!

Idag har jag och fem tjejer till firat Internationella kvinnodagen här hos mig. Vi har ätit kladdkaka med den knutna feministnäven dekorerad på, chokladbrago, godis och te och kaffe. En mycket trevlig eftermiddag! Jag har fått frågan varför jag inte har kommenterat Förlovningen här på bloggen. Ack, det är verkligen beklagligt! Men jag kan berätta att jag är väldigt nöjd med att de nu är förlovade. Under dagens fika diskuterade vi också huruvida Kungen är lika nöjd med detta faktum eller ej. Oklart.

Nu är det snart "Mia och Klara", jag måste bänka mig framför tv:n! Hoppas alla har en bra fredagkväll, vi hörs snart igen!