Jäkla gnäll!

Kära bloggläsare. Är inte ni, precis som jag, innerligt trötta på gnällkulturen i vårt samhälle? Som vanligt hade DN Söndag någon intressant att leverera i söndags, nämligen en artikel om just ovanstående. Artikelförfattaren berättar om när hon nyligen fick barn, och hon och maken inbjöds till något slags "nya-föräldrar-möte" på BB. Där satt fem lyckliga nyblivna föräldrapar och deras små bebisar och in kommer den barnmorska som ska hålla i mötet. "Med ett ansiktsuttryck som endast signalerar medlidande hälsar hon välkomna till denna första informationsträff om livet efter förlossningen och fortsätter: 'Det är lätt att inbilla sig att detta att bli förälder bara är guld och gröna skogar, men ni ska veta att det också kan vara riktigt, riktigt, svårt och jobbigt.'" Vilken start! Ett annat exempel är från min institution på Stockholms universitet, där skolledning m fl skulle hälsa de nya studenterna välkomna i aulan första dagen på terminen. Reaktionen efteråt var att studenthälsan och -prästerna hade fått så stort utrymme att det bestående intrycket av samlingen (och detta har jag hört från flera håll) var att utbildningen skulle bli jobbig, kunna innebära kriser och att man skulle skatta sig lycklig om man inte skulle känna behov av att gå och prata med en präst eller terapeut under utbildningstiden! Vad ger det för intryck?! Hur entusiasmerande känns det för de nya studenterna?

Självklart ska man inte blunda för och hemlighålla de jobbiga delarna av föräldraskap och studier. Men - och detta är centralt - de flesta klarar det helt okej, eller till och med bättre än så. Livet går upp och ner, absolut. Men det ÄR livet. Det är inte tänkt att det ska vara friktionsfritt och highway to sjunde himlen.

Jag kan vilja stoppa stora feta skumgummiproppar i öronen när jag hör politiker idag, av samma anledning som ovan. Det är så enormt stort fokus på de långtidssjukskrivna, långtidsarbetslösa och utsatta på andra sätt. Naturligtvis ska politiken omfatta även dessa grupper. MEN - återigen - de flesta svenskar tillhör inte dessa grupper. Ibland vore det skönt att höra något litet om på vilket sätt olika politiska inslag ser till oss andra, friska med studier/arbete. Jag säger det igen. Självklart måste de mest utsatta och svaga grupperna i samhället tas om hand av våra politiska system och reformer. Men lite balans vore skönt ibland.

Som avslutning på det här inlägget tänker jag nu göra en liten lista på saker som är så BRA med livet för mig här i Sverige:

• Tänk vad bra att jag har kunnat plugga i snart 7 år, med bidrag och förmånliga lån från staten!
• Vad skönt att jag kan röra mig relativt fritt ute under dygnets alla timmar!
• Härligt att jag har bra kompisar och världens bästa familj!
• Vad mysigt att jag har ett 4.5-årigt syskonbarn som med allvar i rösten säger att hon älskar mig när jag har sjungit godnattvisor för henne! Faktiskt helt underbart!
• Härligt att vi kan dricka kranvatten!
• Bra att vi lever i ett av världens mest jämställda länder!
• Vad bra att jag är frisk!
• Kul att Sex and the city-the movie har kommit ut på DVD!