Brottslingar som väcker debatt

Till min stora glädje har jag fått lite kommentarer på de senaste inläggen. Bl a kommenteras det om inlägget där jag talar för att man inte bör publicera namn och bild på pedofiler. Det som L skriver om att pedofili eventuellt har blivit vanligare i och med att modellidealen har ändrats är intressant. Jag har ingen aning om det är så att det har blivit vanligare, och det är sannolikt svårt att veta med tanke på att det är ett typiskt sådant brott där mörkertalet är stort, dels för att de som blir utsatta är en svag grupp (barn), dels för att det är ett brott där offren relativt ofta - jämfört med t ex rånoffer - känner skam över vad de blivit utsatta för och/eller befinner sig i en beroendeställning gentemot gärningsmannen.

Att modeidealen har förändrats mot att bli ännu yngre är det ju ingen tvekan om, precis som L skriver. Personligen tänker jag dock att det inte bara handlar om vad man ser när man blir attraherad av någon, utan också av dess person. Och där är det fortfarande en stor skillnad på barn och vuxen, oavsett om kropparna har blivit mer lika varandra. Och så har vi ju själva vetskapen att det är ett BARN. Så även om idealet har blivit en ung och icke-hårig kropp, måste det väl finnas andra parametrar som stoppar vuxna från att attraheras av små barn? Eller? Jag tänker högt här alltså.

Två andra kommentarer har jag fått via mail. De går båda ut på frågan varför sexualbrott skulle skilja sig från andra sorters brott, med avseende på att bli uthängd i media. Kommentatorn menar att det finns flera brott som är minst lika personlighetskränkande. Mmm... jag tror i och för sig att det är få brott som är lika kränkande, även om det finns några. Det är svårt att jämföra grad av kränkning känner jag, därför ger jag mig inte in i det här. Men det finns flera brott som vi åtminstone kan enas om är väldigt kränkande. Där har vi mord, misshandel, allvarliga hatbrott, allvarliga former av förtal. Och jag är inte säker på att man bör publicera namn och bild på sådana gärningsmän heller. Vad tjänar vi egentligen på det? Anledningen till att jag tog upp diskussionen om pedofiler var att det var just det som diskuterades i tv då. Mig veterligen är den enda gången som man i Sverige masspublicerat namn och bilder på gärningsmän den gång, jag tror det var år 2000, som AB, Expressen, SvD och DN samfällt publicerade ett stort gäng nazister (som jag inte ens tror var dömda allihopa? Någon som minns?). Det skulle vara intressant att veta vad detta ledde till. Många skulle säkert svara "de hånades säkert och fick skämmas för sina åsikter på jobbet, ute bland folk osv." Jo, visst. Men det vi hela tiden måste göra är att ställa oss frågan: vad leder detta till? Vad blir resultatet? Övergav de sina åsikter? Eller blev de bara än mer aggressiva och alienerade? Vem tjänar i så fall på det? Jag säger inte att jag har det rätta svaret här. Men jag anser att vi måste väga frågan om nytta - skada ordentligt. Vi måste lyfta frågan lite högre, annars kan vi lika gärna införa dödsstraff också och motivera det med att offrens anhöriga tycker det är skönt att gärningsmannen (i de fall man dömt rätt person) är död. Men vad ger det för samhälle? Det tror jag är en viktig fråga att ställa sig.

Nej, som sagt, jag tror mer på att inte publicera och istället verkligen se till att de som döms FÅR VÅRD och tas om hand av samhället så länge som det behövs.

***

För övrigt tyckte en kommentator att jag borde bli kulturminister "eftersom jag är moraliserande men ändå chic". Jag är inte moraliserande. Men ganska chic.