Tankar om givmildhet

Igår var jag utan Internet hela dagen. Det var en pärs. Men inte lika stor som jag först trodde att det skulle bli. Och oj vad mycket man fick gjort med uppsatsen! På kvällen var jag på glöggparty hos några vänner, det var otroligt trevligt! Vi var bara 11 stycken, och man satt och drack glögg, åt godis och pepparkakor, med lite julmusik i bakgrunden och han verkligen PRATA med varandra! En riktig höjdare var det! Sen hade jag sån tur att snälla M skjutsade mig ända fram till dörren när jag skulle åka hem, trots att det blev en rejäl omväg för honom, sånt är gulligt tycker jag!

Så här framåt julen kommer av naturliga skäl en massa jultankar. Jag, som är en reflekterande natur, ramlar in på tankestigar både hit och dit, "varför är det si och varför gör man så"? Idag tänkte jag på det här med givmildhet, ödmjukhet inför vårt överflöd och den enorma trygghet och välfärd vi lever i - och dess sammankoppling med julen. Jag minns för sisådär 10 år sen när jag stod och stekte köttbullar till jul hemma hos föräldrarna, som också var mitt hem på den tiden, och kom att tänka på alla som inte har något hem i Sverige. Som inte skulle få några köttbullar på julafton. (Eller någon annan mat heller för den delen.) Plötsligt stod jag där med tårarna sprutande, i en blandning av sorg för alla de som av olika anledningar inte får fira en trygg, rolig, mysig och skön jul, och tacksamhet över hur bra jag själv har det. Det behöver inte handla om så extrema saker som att vara hemlös. Det kan handla om barnet vars mamma, pappa, farmor eller morfar häller i sig hela nubbeflaskan på julafton, istället för en nubbe till julbordet. Eller att föräldrarna bankar skiten ur varandra framför Kalle Anka. Eller att du sitter alldeles, alldeles ensam framför Kalle Anka, för att du inte har någon att fira med.

Naturligtvis ska vi inte bara tänka på allt hemskt som kan hända, väldigt många har ju en bra jul också! Men just därför, för att vi (åtminstone jag) ofta tar detta så för givet, så kan vi skänka en tanke till dem som inte har samma tur. Och kanske se oss omkring i bekantskapskretsen, kanske finns en av dessa olyckliga firare där? Att då öppna upp sin dörr och bjuda in - "fira hos oss istället för att sitta ensam"- kan förändra väldigt mycket för den personen. Kanske försöka träffa det där barnet, för vem man kanske är en viktig kompis/vuxen, vars föräldrar ligger i skilsmässa och leka en stund i snön, eller sitta med och kolla på Kalle Anka? Ge lite glädje, närhet och värme när världen kanske är väldigt skakig för ett barn. För det är riktig givmildhet.

Nu ska jag packa ihop mig. I eftermiddag blir det julkonsert och sedan julbord. Drar hem till föräldrarna för julledighet, även om det tyvärr blir en del skrivande ändå.