En magisk natt på Nobelfesten 2008

Mina vänner, här följer mitt alldeles egna, personliga, reportage från Nobelfesten. Eftersom det är så svårt att beskriva denna sagolika tillställning i ord, låter jag mest bilderna tala för sig själva. Fotoförbud rådde under hela dagen, till och med på efterfesten Noel NightCap på KTH. Därför är det mest "bakom kulisserna"-bilder (för där vågade jag trotsa fotoförbudet...), men några bilder från Blå hallen som min kompis tagit med sin mobilkamera finns ändå med.

Luta er tillbaka och njut, mina vänner!

Här är i Konserthuset innan gästerna har anlänt. Orkestern håller på att soundchecka. Vi marskalkar var omklädda och klara i god tid, så vi använde väntetiden till att fota varandra och lyssna på orkestern...och hålla nerverna i schack...

Blomsterarrangemangen var, som ni ser, fantastiska. Detta är kreationerna som satt på scenkanten i Konserthuset. Varje blomsterstjälk sitter i ett litet provrör med vatten inne i bollen. Tänk vilket jobb att sätta dit alla stjälkar!

Här är kungafamiljens stolar på scenen...hm. Det är drottningens stol längst till vänster, med en extra kudde. Det kan jag förstå att hon behöver, hon och prinsessorna sitter nämligen typ en och en halv decimeter ut från stolsryggen, spikraka i ryggen. Kungen och prinsen däremot sitter lugnt tillbakalutade. No further comments.

Här är alla marskalkar på väg i buss från Konserhuset till Stadshuset. I bussen fick vi äntligen sitta ner en stund och pusta ut, äta en banan och Dextrosol. Skönt! När vi kom ut från Konserthuset stod det fullt av folk och tittade (det var avspärrat och kungafamiljen åkte samtidigt som oss). När vi sedan anlände Stadshuset var det samma uppslutning av folk, men då började vi ju bli vana! Man kände sig som en riktig superstar när man kom ut och alla stod där och tittade! My fifteen minutes of fame...!

Så här fint var det dukat för oss i Stadshuset. Vi satt i Paulirummet, som ligger granne med Blå hallen (men med stora öppna dubbeldörrar in så att man ser allt som händer och känner inte riktigt att man inte sitter riktigt I Blå Hallen).

Ett hav av vita mössor och gula och blå band i Paulirummet!

Förrätten ser verkligen inte god ut på bilden, men det var den vill jag lova! Den bestod av sjötunga med räkor, crabfish och musslor på. Till det kokt fänkål och någon form av sås. Riktigt, riktigt gott! Till det drack vi champagne.

Dags för varmrätt! Den bestod av kalvfilé med karljohanssvamp, potatisterrin samt rotsaker som nästan såg ut som en liten bakelse! Någon form av sås serverades till, samt rödvin.Till dessert fick vi inte den förut så traditionella glassbomben utan Poire Belle Helélène, mycket gott! Vi drack ett gott dessertvin till. Jag tycker servisen är så fin, framförallt tallrikarna! Glasen är lite klumpiga och pråligt guldiga för min smak. Men de gick utmärkt att dricka ur...

Här kommer alltså mobilbilderna. Det är därför de är så små... Ovan ser ni Blå Hallen innan gästerna fått inta sina platser.Här går processionen, dvs kungafamiljen, pristagarna, statsministern och de andra allra mest prominenta gästerna, nerför trappan i Blå Hallen. Lägg märke till blommorna i förgrunden. Vi snackar papparazzi.

Här har processionen kommit ner för trappen och är på väg till bordet...Den här bilden är tagen från stora trappen upp mot balkongen där fanborgen stod under middagen. Här ses gäster som pausar från dansen i Gyllene Salen på balkongen i Blå Hallen.

Här dansar gästerna i Gyllene Salen, och förstå att jag också har gjort det!!! Det var så himla roligt, fint, vackert, faktiskt helt sagolikt! (Tror aldrig att jag har beskrivit en kväll som sagolik förut, men den här var faktiskt det!) Alla marskalktjejer siktade in sig på Fredrik Reinfeldt, men när någon försökte "skulle han dansa med Filippa". Anders Borg var också ett hett byte, men han skulle först "dansa med sin dotter" och när jag skulle bjuda upp honom stod han och klämde på sin fru (hoppas jag det var...) så då vågade jag inte... Attans.

Det var en helt galen känsla att röra sig med alla dessa kända människor! Jag kunde titta hur länge som helst på alla vackra klänningar. Och hela tiden såg man personer som man kände igen och så tänkte man "vem sjutton är det där?" och ibland kom man på att det var någon politiker eller näringslivsprofil. Jag delade ut program och hälsade välkomna till alla partiledare utom Reinfeldt och Olofsson i Konserthuset. Och jag hade dessutom turen att en del av mina marskalksuppgifter innebar att jag var väldigt nära kungafamiljen. Som ni förstår blev mina ögon stora som tefat och öronen blev stora som lurar och jag studeratde dem ingående! De verkade faktiskt ganska "vanliga" mot varandra. Madeleine talade engelska mycket otvunget. Drottningen såg mycket yngre ut än hon är, hur det nu kan komma sig... När jag jobbade extra på ICA i Uppsala brukade jag läsa Svensk Damtidning nästan varje vecka på lunchen, man fick det ju gratis! Och det hade jag ju verkligen nytta av nu, tänk vad många jag kände igen som jag inte hade gjort annars! Det ni! Det var svårt att inte stirra på alla fantastiska kreationer... Och när man sen såg bilderna i tidningen inser man hur mycket färgen förändras mot i verkligheten!

Jag såg faktiskt ingen som gjorde bort sig, raglade omkring eller så. Jacob Wallenberg var mycket kortare än jag trott, och såg lite orakad och sliten ut. Men han har väl just skilt sig, vad jag förstår, så det kanske har sin förklaring... Power-ladyn Ebba Witt Brattström (hon är så cool!) var mycket smalare än jag trodde.

Jag har inte hittat så många klänningsbilder som går att låna, men här är i alla fall kungafamiljen (och i bakgrunden min marskalks-kompis Rikard som överlämnade Nobelpriserna till nån gubbe i Akademin på scenen!)

Viktorias klänning var helt okej, men inte mer än så tycker jag. Kjolen var fin men livet ganska tråkigt och fantasilöst. Drottningen var väldigt vacker. Kanske blev det lite mycket bling-bling med både glittrande broderier och alla dessa juveler. Och hon kunde ha skippat handskarna. Men klänningen var otroligt vacker. Mer grön i verkligheten än på bilden. (Klänningen alltså, inte drottningen.) Madeleine har jag mycket svårt att bestämma mig vad jag tycker om. Boleron tycker jag nog är helt ok nu, men kjolen på klänningen...nej. Den var verkligen en annan färg i verkligeheten dock! Mycket mer lila än vad den ser ut här. Livet är fint.

Men om du frågar mig är mina favorit-klänningar Mona Sahlins, Filippa Reinfeldts (fast hon borde ha skippat skärpet) och Lena Adelson-Liljeroth. Den sistnämnda kunde ha skippat dragkedjorna, punk och Nobel funkar inte tycker jag, men tyget och modellen på hennes klänning var fantastiskt! Och hon var så snygg i den!


Här kommer några bilder på souvenirer från en fantastisk kväll:

Här är min badge. Den var man tvungen att ha på sig hela tiden, tillsammans med leg, för att kunna visa att man fick vara överallt.

Ett väl tummat och läst marskalks-PM och min badge.

Här är ett "pass" till Nobel NightCap. Borde berätta lite om efterfesten också, men orkar faktsikt inte. Klockan är sent...

Här är min nobel-nål. Den var också en grej så att folk skulle se att man fick vara där. De är i olika färger olika år.

Här är menyn och bordsplaceringslistan (en liten bok!). Vrid huvudet åt vänster.

Programmet från prisutdelningen i Konserthuset.

Några acessoarer efter en magisk natt...